Skaparglädje

Jag har haft en lång period av stiltje. När min kreativitet har stått stilla. Nu känner jag hur jag bubblar. Jag är superspretig, gör lite här, lite där – har en miljon projekt på gång samtidigt, slutför en hel del, påbörjar ännu mer. Men åh så underbart det är att känna skaparglädje igen. 

Liljor

Zephyr

För mig har färg aldrig varit lika naturligt som linjer. Påtagligt många av mina bilder är svart-vita. Och när jag använder färg i en bild domineras den nästan alltid av en färg, eller väldigt få färger, och i princip aldrig mer än en primär eller sekundär färg. I denna akvarellmålning har jag dock använt gult och rött! Det är en kombination som jag inte är rädd för.  

Mening

Så långt tillbaka som jag kan minnas har jag varje morgon vaknat med en känsla av iver. Jag har kastat mig upp och ätit min frukost så fort som jag kan för jag vill starta min dag så snart som möjligt. Jag har alltid haft ett projekt eller en idé som lockar. När sedan kvällen närmar sig har jag längtat efter att komma iväg till min träning. Jag har tränat nästan varje dag under snart femton års tid. När jag går till sängs funderar jag ofta. Antingen planerar jag morgondagens projekt. Hur ska det utföras? Vilket material ska jag använda? Hur ska det se ut? Var börjar jag? Eller också tänker jag på vad jag gjort under dagen. Bearbetat information, kanske från träningen eller kanske bildskapandet. Jag har alltid en känsla av att jag har bråttom men inte på ett stressande, destruktivt sätt, utan bråttom att få göra allt jag älskar att göra. Jag stannar ganska sällan upp och formulerade det, men det ger mitt liv mening. 

Denna blyertsteckning är utförd på ett färgat papper från Canson. Pappret är egentligen menat att användas till pastell vilket gör det lite svårt att arbeta med, men jag älskar kulören så mycket! 

Dalar och berg

Om man kunde kontrollera vad man känner – skulle känslorna vara lika intensiva? Om man kunde bestämda över vad man känner skulle man bara välja de njutbara? Skulle man undvika alla svåra känslor? 

Skulle man undvika all sorg trots att man egentligen vet att de krävs för att uppleva lycka? För vi vet ju alla att kontraster krävs för att uppleva känslor. Dalar krävs för att uppfatta berg. Skulle man, om man kunde välja att styra sina känslor, skulle man välja gråhet, platthet, likgiltighet? 

Dessa skisser är tänka att bli målningar av något slag. Jag har en del idéer men idéerna är inte riktigt färdiga i huvudet ännu. Medan idéerna mognar fortsätter jag skissa, och fortsätter ha långa samtal om livet, om känslor och om tankar med mina vänner. 

Kraften hos musik

Jag har ofta väldigt intensiva musikperioder. En artist, en genre eller bara en ihopsatt spellista dominerar allt mitt musikintag under en period. Jag hungrar efter just de aktuella låtarna och om jag inte spelar dem så spelas de i mitt huvud. I James Joyces Odysseus beskrivs betydelsen av förnimmelser; hur en smak eller doft kan väcka minnen. En styrka med mina tidigare intensiva musikperioder som jag konstigt nog inte använt förrän nu är att gå tillbaka till musik som man älskade under en period och dra nytta av hur man kände då. Jag hade en stor Kate Bush (framför allt hennes LP ”The Dreaming”) period för några år sedan (visserligen lyssnade jag på henne när hon var aktuell också) men nu förknippar jag hennes musik helt med en tid i mitt liv när jag var väldigt kreativ. 

Students of goju ryu

Jag har gått igenom en massa gamla teckningar och hittade denna som säkert är omkring tio år gammal. När jag gjorde den var jag rätt missnöjd med den, men även om jag kan tycka att den är lite stel så tycker jag också att den är lite rolig. Tanken var att illustrera alla olika moment som vår träning innefattar. På vänster sida av kanji: tryckpunkter (kyusho), vad vi kallar goshin kumite (typ av fighting på närmre håll med slag- och grepptekniker) , shiaikumite (fighting),  goshin (självförsvarstekniker), ju kumite (en kumite form), mushimi di (chi sao), kata sanchin (andningskata), jostav, ne waza (markkamp), bokken (träsvärd). Kanji som betyder goju ryu. På höger sida: bostav (lång stav), kihon i parform (grundtekniker), nage waza (kasttekniker), kata, kumite form som vi kallar go kumite (utförs med skydd), sai (treuddsvapen i stål).

Idag hade jag lagt till shime waza (strykningar), ledmanipulationer (kansetsu waza) samt fler kobudo vapen.

Goju ryu

Ritbok eller skissbok?

Jag älskar skissböcker. Jag använder dem både som riktiga skissböcker, dvs en bok att göra enkla skisser, som inte är menade som färdiga bilder, men också som en bok med avsikt att varje bild ska vara så fin som möjligt. Det är dock lite läskigt, för det har aldrig hänt att jag gör en hel bok full av teckningar som jag är nöjd med. När man skissar kommer man undan, allt kan inte vara fint och ska inte vara fint, men när man vill göra en fin skissbok , eller som det kanske i det fallet borde kallas ritbok, känns varje misslyckade svårt. Man bläddrar igenom boken och passerar bilder som bara inte håller måttet.

I denna ritbok, en superfin bok i läder, som jag köpte för några år sedan, har jag ännu inte hunnit teckna så mycket, men den har blivit liggande länge och jag är osäker på om jag kommer att fullfölja den. Så här ser den ut hitintills.

Bomans i mitt hjärta

Första gången jag klev in på Bomans hotell i trosa var tidigt 90-tal. Jag minns de lutande golven och trasmattorna på golvet. Baren som var fylld av gosedjur och korgar i taket. Bland de första målningarna jag gjorde på Bomans var porträtt av Trosaprofiler som jag målade på dörrarna i det som nu kallas ”30 korridoren”.  Sedan dess har Kristin Boman (som äger Bomans) och jag målat dörrarna svarta och jag har skrivit dörrnumren i guld. Jag är inte från Trosa, så när jag målade dessa var jag tvungen att göra en del efterforskning. Målaruppdragen har sedan dess varit oändligt många. Inte bara dekorationer på väggar, dörrar och tak, utan även annat som placeringskort, menyer, illustrationer mm. Jag och Birgitta (och senare även Kristin) gjorde också många utställningar. Varje jul hade vi ett nytt tema. Vi använde den stora festsalen på övervåningen som vår utställningslokal. Första året var temat gamla jultraditioner, andra året dukade bord genom tiderna. Sedan flyter alla projekt ihop, svårt att minnas alla och svårt att minnas vilka år. Jag har hunnit måla om många rum, korridorer och festlokaler. Kristin har ständigt nya idéer och jag har lyckan att ofta involveras i dessa. Så mycket lycka jag har fått genom Bomans. Så mycket Bomans har "tvingat" mig att utvecklas genom att ständigt låta mig möta nya utmaningar. Jag har sällan, om någonsin gjort samma sak två gånger på Bomans. 

Mittuppslag från en gammal broschyr 

Trosa profiler på dörrarna i "30 korridoren"

Gammal bild från första årets utställning. 

Bild från andra årets utställning, jag är utklädd i 1700-tals kläder 

Tavla jag gjorde för Bomans och Stadshotellet inför en mässa

Det har blivit många takmålningar på Bomans

Inte så sällan involveras vaktmästaren i våra projekt. 

Så här såg entrén ut några år

och min Amanda har alltid varit med mig

Only You

Bland det bästa som finns är att gå ner i ateljén direkt efter frukost och ta mitt morgonkaffe där. Man bör ju inte äta eller dricka i en ateljé men innan jag påbörjat själva målande kan jag unna mig det. Jag har börjat ta mig mer tid att faktiskt betrakta vad jag gör. Tidigare var jag otåligare och ville påbörja projekten omgående, men med en kopp kaffe i handen är det lättare att ta sig lite tid att betrakta vad jag gör. Det är bra för jag gör mindre misstag än tidigare. Tänker lite mer innan nästa steg. Det visar sig dock också ha en baksida att ta sig tid att begrunda saker. Jag har två stora oljemålningar på gång, men när jag satt där så insåg jag att jag var bara tvungen att teckna ytterligare en teckning med noter på svart bakgrund. Jag fick dock lite målat också. 

Only you

Min karatehistoria i bilder del fyra

Gradering till svart

Träning med bokken

Sommarläger på Visingsö

Chung hop kuen

sai

Espada y daga