Oljemålning till matsalen

Just nu har jag hundra olika jobb och nästan lika många hem. Jag är ständigt på resande fot, på väg till och på väg från. Ena dagen står jag i knytblus och kjol, andra dagen i målarkläder. Det passar mig eftersom jag känner mig lite rastlös. Livet har inte riktigt fallit på plats. Allt jag hoppades på infriades inte. Men jag var på hälsokontroll häromdagen. Det fick mig att stanna upp och tänka till. Allt i mitt liv är kanske inte så ordnat men jag har en utmärkt hälsa…

…tänkte jag och drack några glas champagne till kvällen.

Denna målning slutförde jag idag, den är 180 cm bred och 110 cm hög och ska sitta i matsalen på Bomans. 

Kristin

 min tillfälliga ateljé

Synestesi

Någon berättade för mig att det finns de vars sinnen är djupt kopplade till varandra. Till exempel kan det röra sig om att koppla ihop siffror eller bokstäver med färg, så om de tänker på en etta ser de med självklarhet samtligt en specifik färg. Det kan också vara ljud som kopplas till synen. 

Jag har nämnt tidigare att jag ville göra en rad bilder som illustrerade olika aspekter av kärlek och erotik. Jag är inte klar med idéen, kanske vill jag att det ska vara med betoning på kärlek, kanske med betoning på erotik. Vilket som, tänker jag att det skulle vara intressant att även koppla dem till olika färger. Frågan är bara hur. Bör passionerade erotiska känslor vara röd? ett intellektuellt utbyte, respekt och beundran blå? Ömhet, närhet och omtanke gult… men då måste svartsjuka vara grön… jösses det är ju pinsamt givet, alla fyra är faktiskt för givna …mmm tål att tänkas på. Kanske borde jag fokusera på helt andra färger? 

Ultramarin akvarell

Blå akvarellmålning på yupopapper

En av mina favoriter

Something to belive in

Young the Giants akustiska version av sin låt ”Something To Belive In” ligger på min all time favorites- lista. 

Jag spelar musik många timmar varje dag, och har inte så sällan en låt som spelar i huvudet på mig även när jag inte kan lyssna. Musik är ett märkligt fenomen. Det har ingenting med överlevnad att göra, det har ingenting med fortplantning att göra.  Och musiken existerar inte utan människan.  Så vad gör att jag, precis som de allra flesta, känner ett sådant behov av att lyssna på musik? 

Jag tycker inte att det egentligen är ett tillfredsställande svar, men det enda svaret jag kan hitta är att musik inspirerar och tröstar. När allt känns motigt och svårt finns musiken där och dämpar trycket mot bröstet. Men jag tycker inte att det förklarar upphovet av musik. 

Watercolor on yupo paper

Alive

I, I feel so alive…sjunger P.O.D

Så kände jag när jag målade mina tavlor. Jag älskar att arbeta med flertal olika bilder samtidigt. Gärna i en serie, där bilderna hänger ihop. Att arbeta med denna typ av bilder är alltid ett vågspel. Även om jag naturligtvis anar hur färgen kommer att agera är slutresultatet ofta en överraskning. Vilket är en stor kontrast till mina realistiska blyertsteckningar där den enda ”överraskningen” är hur vidare jag är skicklig nog eller inte. 

Nu ska jag ta en promenad till observatorielunden, där kentauren står och titta ut över stan, och kanske kommer jag att känna ”I, I feel so alive” igen där uppe på höjden.  

Akvarell på yupopapper 102x66 cm

No man is an island

Så många har aldrig haft det så bra som i vår tid och ändå är vi isolerade från varandra…antalet gånger dessa ord har uttalats. Varför ska de behöva vara sanna? Alla pratar om att livet är kort; ska man använda den lilla tid vi har till att skydda oss från varandra? Just nu lyssnar jag intensivt på A Perfect Circle i allmänhet men en låt som heter Disillusioned i synnerhet. Där sjunger de …you were never an island. En parafras på John Donnes No man is an island antar jag. Låten, så väl som gruppen, är i alla fall sjukt bra. 

Detta är min fjärde stora målning på yupopapper. De blev totalt sex stycken. Ännu så länge i alla fall, jag har fyra papper kvar. Det är ett ovanligt stort mått som inte var lätta att hitta. Jag köpte dem från en engelsk nätbutik, så jag passade på att köpa tio stycken med tanke på att det kanske inte blir så lätt att handla därifrån igen.  

Akvarellmålning på yupopapper

What You Do To Me

Jag hade från början tänkt koppla mina målningar till olika aspekter av kärlek/ erotik, men eftersom de är beställningar och min kund hade några önskemål tyckte jag att det var bättre att spara på den idéen. Men de tankarna slår nog lite igenom ändå, om inte bara i musikvalen. You don´t know, what you do to me…de orden delas lika mellan en erotisk längtan och en känslomässig lidelse för mig (sen va Blacrok tänkte när de skrev låten...?).  

Akvarell på yupopapper

Is All That You Can´t Say

Det finns tre klassiska typer av färger (nu använder jag ordet i dess egentliga betydelse vilket inte avser kulörer, utan bindemedlet) dessa är olja, akryl och akvarell (det finns förstås fler färgtyper; till exempel äggoljetempera och gouache, men de kan också ses som ”underkategorier” till de tre nämnda). 

Akryl har aldrig tilltalat mig. Ibland tänker jag att jag borde ge det en ny och ärligare chans för av de nämnda färgerna är det akrylen som utvecklats mest under de åren jag har målat. När jag började måla var akrylen en färg som hade framför allt två problem. Det ena var att resultatet oftast blev platt och dött, det andra att färgen förändrades när den torkade. Den mörknade och ibland ändrades även kulören. Dessa problem är numera lösta och fördelarna är egentligen slående: färgen torkar fort (men man kan lätt manipulera färgen att torka långsamt om man så önskar), den går att använda på en mängd underlag och det är lätt att rengöra penslarna efteråt (bara en sådan sak!). Ändå bultar inte mitt hjärta alls för akryl. I alla fall inte ännu? 

Mitt hjärta är tveklöst och hopplöst dedikerat till olja. Trots alla nackdelar. Färgen torkar långsamt (om än med kunskap om oljor och pigment kan man påverka tiden väsentligt), det är en kladdig procedur som kräver utrymme och ventilation (även om jag undviker terpentin och farliga pigment), samt att rengöra penslarna är alltid ett gissel. Men jag ska återkomma mer om varför jag trots det älskar olja så mycket. 

Akvarell har alltid varit något av ett mellanting för mig. Jag ser enorma fördelar med färgen. Dels är den användarvänlig. Akvarellen kräver inte så mycket. Allt man verkligen behöver, förutom själva färgen, är en pensel och en mugg för vatten. Akvarellen är dock svår att behärska och kräver mycket erfarenhet. Inte minst på grund av att pigmenten (om man inte använder studiokvalitet) beter sig mycket olika sinsemellan. Det kan dock ses som en fördel eftersom det gör akvarellen så spännande. Nackdelen, som jag brukade uppleva, är att akvarell i vått tillstånd är så vansinnigt vackert, men sen, när färgen torkar på pappret blir den ljusare, mindre intensiv och tappar glans (gäller i och för sig inte alla pigment). Detta förändrades dock drastiskt dagen jag upptäckte yupopappret. Så som färgen ser ut i vått tillstånd, så ser den också ut när färgen har torkat på ett yupopapper. Det är därför jag numera älskar akvarell lika mycket som olja. 

Yupomålning 102x66 cm

Jag håller på med sex stycken målningar som är de största yupo och akvarellmålningar som jag har gjort. De är 102 cm höga. Som jag målar parallellt. På nio kvadrat. 😳

Jag har en låt som jag kopplar till varje målning. Den första är en Tracy Chapman låt.

Stranger in Moscow

Jag färdigställde denna målning på nyårsafton men glömde faktiskt bort den. Nyårsafton har väl en sådan påverkan. Nu sitter den i alla fall på plats, på dörren in till linneförrådet på Bomans. Det är en av Kristin Bomans favoritlåtar och hon fullkomligt älskar Michael Jackson.

Noter som dekoration

Methode Champagne

Sen i somras har mitt liv varit full av förändringar. Jag har gått från att aldrig dricka alkohol under mer än femton år till att i somras börja dricka champagne flera dagar i veckan och senare även vanligt vin. Förutom att det är gott är det också otroligt intressant, både historiskt och inte minst hur man arbetar med alla sina sinnen. Just nu har jag ett portugisiskt rött vin i mitt glas. Eftersom jag är en nybörjare är jag mest på nivån att jag kan bedöma om det är gott eller inte J

Denna bild är, gissar jag, min första bild av många som hyllar champagnen (och lite en hyllning till skor också…)

Methode Champagne