Teckning på färgat papper och lite random tankar

Jag har många gånger skrivit om den bristande förmågan man har att objektivt betrakta sina egna teckningar och målningar. Det är ofta en kamp där man använder sig av en rad olika knep för att återfå ”synen”. För den som inte tecknar eller målar kan det kanske vara svårt att förstå. Men man stirrar så mycket på sin bild att man ser till slut ingenting. Det är en kamp som jag gissar att alla som ägnar sig åt konst känner igen. Men! Faktiskt finns det ett ”uppsida” med detta. Hur konstigt det än låter. Jag har gått igenom mina gamla bilder. En del saker jag gjorde för bara några år sedan chockerar mig nästan. De är så dåliga! Det är obegripligt att jag inte såg hur dåliga de var! Men…tänk om jag hade sett det. Tänk om jag hade vetat hur dålig jag var; då hade jag kanske aldrig velat teckna eller måla igen. Kanske är det skillnaden mellan de som slutar att måla – de som ser sina resultat för vad de är! Och vi som fortsätter att måla för att vi är lite naivt blinda! Så, leve blindheten! För det är ibland ett hinder, men kan också vara en gåva!

Ny hemsida

Jag håller på att arbeta på en ny hemsida. Om du är nyfiken, ta gärna en titt: https://hedenvinds-bilder.webnode.se

Kronhjort

Kronhjort är kanske inte synonymt med Åda gård, men näst intill. Åda ligger innan infarten till Trosa och alla som någonsin kört den sträckan är väl medvetna om det rika djurlivet på gården. Denna oljemålning (50x90) kommer att hänga inne i biblioteket mot en grön vägg bland verkliga hjorthorn.

No rest for the wicked

Jag bor på Wallingatan i Stockholm, mittemellan norra bantorget och Tegnérlunden. Det är inte långt till de kvarter där jag växte upp och till den park jag besökte mer eller mindre dagligen som barn. Jag har alltid haft lätt att anpassa mig, så jag har alltid trivts var jag än har hamnat i livet, men det här är ändå hemma. I mitt lilla krypin finns ett ganska stort vackert fönster med en generös fönsterbänk och en utsikt över plåtbeklädda takåsar. Just nu, när jag skriver denna text tittar jag nu och då ut. Varje gång jag gör det drar jag in lite extra mycket luft i lungorna.

Sweet & Salt

Ni vet, de tider vi lever i är ansträngande, oroliga, osäkra. Ibland tar tankarna tag i mig. Var kommer jag att befinna mig om ett par år. Hur ska jag försörja mig, var ska jag bo… Tunga, ångestladdade frågor. Och lägg dessutom till det faktum att jag undrar om jag kommer att dö ensam. Men, nej, jag kommer inte dö ensam. Jag kanske inte kommer att hitta den stora kärleken. Jag kanske aldrig kommer att bli kär. Mitt hjärta har kanske frusit. Men jag har min Amanda! Hon är inte en släkting, det finns ingenting som tvingar oss samman. Men vi kommer alltid finnas för varandra. Varje dag finns vi där. Hon vet allt om mig. In till det mest förbjudna och pinsamma. Intill det mest smärtsamma och sorgsna. Bilden föreställer min Amanda. Idéen är vår, och även i processen fanns hon med. Hon ger råd och hjälper mig se vad jag inte förmår själv. Så, även om nästan allt kunde vara bättre i mitt liv så har jag något så värdefullt, något så fantastisk! Jag skulle aldrig byta ut henne mot något av det andra.

Storlekens magi

Den här bilden har funnits i mitt huvud ett tag. Min Amanda och min vän Gabriella har stått modeller och varit involverade i mina tankar. Jag ser denna bild som den första i ett försök att nå något som jag kanske inte ännu kan till fullo formulera. Förstå mig rätt, jag är rätt nöjd med bilden, men det finns några problem med den. Det största är att jag valde att göra den i fel storlek. För ja, storleken har betydelse! Vissa bilder behöver helt enkelt mer utrymme än andra. Den här hade mått så mycket bättre i en större storlek än vad jag valde. Frågan är varför? Och svaret är: jag har ingen aning! Lite hänger det ihop med vilket material jag använder. Om jag målar med olja kan jag gärna gå upp i stort. Den största duken som går att köpa är 10 meters rullar med måttet 210 brett, vilket inbär en stor frihet. Papper finns i stora format och på rulle, men de blir sköra och svårhanterliga tycker jag. Det största pappersformatet som jag har jobbat med är 56x76 cm, hitintills i alla fall.

Min Gröna Vinbok Del IV

Fler vinupplevelser: däribland en champagne från ”special Club” som senare kom att bli en målning. Kunden som beställt målningen var den samma som bjöd på de härliga bubblorna. De har också druckits underbara viner som bjöds på en av de få fester jag varit på denna höst.

Min Gröna Vinbok Del III

På Bomans har vi fått in lite nya viner som jag fick provsmaka, bland annat en härlig pinot noir. Jag har också passat på att gå på en del vinbarer när jag varit i stan under hösten.

Bomans are not in the giving up business

Vi har målat om en av korridorerna på Bomans, och flertal olika rum har gjorts om eller fått en "ansiktslyftning". Jag har också hunnit med en stor oljemålning (180x210) som ska sitta i taket i ett rum. Jag började målningen i mitt lilla krypin på Wallingatan. Målningen fick precis plats över min säng. Men sen fortsatte jag målningen på Bomans. Bredvid mig fanns Amanda som ägnade sig åt sitt projekt. Att måla ett liten advetshus.

Champagne skall vara torr, kall och gratis

Jag har precis slutfört fyra tavlor med fyra olika kända champagner. Det var kunden som bestämde vilka champagnehus som skulle avbildas men han ville inte att man ska kunna läsa sig till på etiketten vika det är frågan om. Som en kul gissningslek, så jag uppmanar alla champagneintresserade att titta noga och gissa vilka det är. Själv har jag provat två av de fyra.

Min Gröna Vinbok Del II

Jag ligger lite efter i min dokumentation av min vinhistoria. Eftersom jag far fram och tillbaka mellan Stockholm och Trosa och konstant bär på saker orkar jag inte alltid ta med min bok. Här är i alla fall några viner från september och början av oktober. Mer kommer...och då betydligt mer spännande drycker.

Kalla Dagars Skissbok del Två

Idag kände jag mig tveksam till att göra ett blogginlägg. Jag tittade lite för mycket på nyheterna och uppgivenheten tog ett hårt grepp om mig. Det är som om allt jag gör blir så trivalt och meningslöst. Men efter ett träningspass och lite varm proteinchoklad så bestämde jag mig att inte tillåta mig att känna så. Jag håller på med en stor oljemålning samt fyra akvareller men behöver ladda om, vilket jag gör bäst i mina skissböcker. Handen får fritt röra sig på pappret utan krav på att lyckas och utan plan.