Blyerts hårdhet och svärta

Blyerts kommer i många olika hårdheter; en del företag har från 10H upp till 10B, andra är mer sparsamma i sitt utbud. H står för ”hårdhet” och betyder att blyertsen har mycket lera inblandat vilket innebär en ljusare ton medan B står för ”black” och blir svartare. För några år sedan gjorde jag en jämförelse mellan de vanligaste företagen (jag skrev om det på min ”nörd” blogg, där jag skriver ingående om pennor och papper), och det visade sig att skillnaderna inte är så stora. Uni Mitsubishi som erbjuder det största sortimentet från 10B-10H motsvarade i alla fall i svärta den 8B som Staedtlers har som svartast. 10H på Uni är så hård och ljus att den är nästan oanvändbar. Dock älskar jag att använda de hårda eftersom de ger inte bara en svag (som kan vara mycket användbart) utan även en mycket jämn yta som passar för hud till exempel. De svarta blir grynigare och passar därför inte lika bra för stora jämna ytor. Men om jag var tvungen att välja endast en hårdhet skulle jag absolut välja 2B dock (om än att det kan variera mellan olika företag). Den ligger så pass mycket i mitten, så den blir inte allt för grynig men ger en svärta nog. I denna teckning har jag endast använt 2B. Stilen är något mindre realistisk och något mer lekfull så jag tyckte det passade bra. Ann (kvinnan på bilden) har beställt porträttet till Ulf (hennes man) till deras bröllopsdag. Så, shhh säg ingenting! 

Parporträtt

Kärlekens skissbok del 7

På sätt och viss skulle denna skissbok lika gärna kunna heta ”musikens skissbok” eller ”kärlek till musik” eller något liknande, för varje bild har fått en titel från musik som jag tycker om. I mina senare bilder har dessutom musiktexterna fått ännu mer utrymme som du kan se nedan. Texterna för dessa bilder är hämtade från Kayne West, Usher, Chris Isaac och UB40. 

Kayne West, som jag älskar denna fras

Usher (erbjuder alltid kärleksfulla texter)

Gammal låt, kanske aldrig min favorit men intressant text

Också gammal låt, och en av min mans favoriter

Kärlekens skissbok del 6

Ibland är att teckna som en drog. Jag börjar med något, som i detta fall, skissa i min skissbok och sedan är det allt jag egentligen vill göra. Nästan som om jag måste göra det för jag fylls av en sådan längtan som nästan är outhärdlig när jag inte får teckna. När jag får den känslan vet jag att det är bara att ge efter. Det lönar sig inte att arbeta emot. Jag har tecknat så mycket i min skissbok att jag kommer att dela upp dem i flera delar. Först ut är de första fem skisserna som alla är mer välarbetade än vad jag tidigare har gjort i denna skissbok. Jag har lekt med musik texter kring bilderna. Texterna är hämtade från Usher, Rihanna, J Holiday, Selena Gomez och Mariah Carey. 

Erotiska teckningar

Erotiska teckningar

Erotiska teckningar

Tuschteckning klar!

Jag har följt och lyssnat på många youtubare som ger goda råd för konstnärer. En av de saker de alla tycks vara överens om är att man ska hålla sig till ett projekt i taget. Jag har alltid haft flera på gång, gärna en oljemålning och sedan kanske ett tidskrävande tecknar projekt som t ex färgpennor eller blyerts samt något mer skissartat och enkelt. För mig har det ofta hjälpt mig att inte trötta och hasta igenom tråkiga partier. Ibland kan till exempel en bakgrund kännas oändligt tråkig men vara nödvändig för helheten. Känner jag att det är överväldigande tråkigt kan jag arbeta med något annat ett tag för att ladda inför uppgiften men ändå vara kreativ. Just nu har jag nog överdrivet hur många projekt jag har. Jag börjar förstå vad de menar! Jag har just nu två oljemålningar på gång, jag skissar i min ”kärlekens skissbok”, och jag har en blyertsteckning på gång och ändå började jag igår och skissa upp ytterligare för en oljemålning! Så nu måste jag skärpa till mig!!! Här är i alla fall en teckning som nu är slutförd! check! 

Goshin

Osotogari

Jag gillar att använda olika material, mycket för att de lockar till att använda lite olika stilar. Yupo papper (ett syntetiskt papper som är högblankt) tar inte alla material och passar tveklöst till en ”friare” stil. Och en friare stil lockar i sin tur till att utföra motiv som kanske i en mer detaljer form skulle vara för påträngande. Men jag älskar alla sorters papper, även mer traditionella tecknarpapper. Detta papper är från ett amerikanskt företag (Strathmore), de är kända för sina tonade papper och just detta papper har en lätt ton som dock var svår att fånga på bild. Jag använde tuschpennor med den absolut tunnaste udden (0,03 och 0,05) från Copic och Zig. 

Och om någon undrar så är osotogari ett kast som syns på bilden. 

Osotogari

Spets

Ganska ofta kommer mitt blogginlägg ett par dagar senare. Jag färdigställde denna teckning redan under fredagen men först nu har jag fått ihop ett bra foto på den. Jag använde faber-Castell pitt artist pen i warm gray(och även en del blyerts) till denna och de två tidigare bilderna i samma serie. Nu är min warm gray helt slut; udden är frasig och tuschet har blivit tort. Jag tänkte att antingen köper jag en ny eller så gör jag helt enkelt något annat. En fredagskväll är inte ett tillfälle att köpa nytt konstnärsmaterial på. Inga butiker är öppna och beställer jag på nätet får jag inte produkten förrän tidigast fyra dagar senare. Så…jag gjorde något helt annat. 

Är verkligen tålamod en dygd?

Spets

Passion

Jag hade nyligen en diskussion om passion med en underbar tjej (Maria Bjelik), som precis som jag, är mycket passionerad för saker. Jag brukar inte tänka så mycket på det för jag har alltid varit passionerad ända sedan jag var liten. Det har varit lite olika saker under årens lopp. Jag var som tokig i serietidningar som barn (älskar fortfarande Marvel), En tid var det dräkthistoria som jag läste allt om. Sedan var det möbelhistoria under en period. Jag forskade i taktegelhistoria under ett par år då det tog all min uppmärksamhet, bara för att nämna några av de saker jag ägnat mig åt. Numera är det kampkonsten som jag är min stora passion. Mitt målande och tecknande kanske på sitt sätt också är en passion men jag har alltid sett det mer som mitt sätt att förstå världen. För andra ämnen har kommit och gått men jag har alltid tecknat. Framför allt, jag har alltid tecknat det jag var intresserad av. När jag älskade dräkthistoria tecknade jag tusentals teckningar på kläder, när jag älskade taktegel tecknade jag tusentals tegelpannor. Jag har tecknat ner alla övningar vi gör i träningen. Det är som om jag behöver teckna det jag försöker att förstå för att få just förstå snarare än för att teckna för sin egen skull. Jag brukar sällan teckna särskilt vackert när mitt syfte endast är att förstå – ibland kan det till och med vara huvudfotingar. Men med det sagt så tecknar och målar jag bilder för bildens egen skull också, inte för att förstå världen. Eller? Ibland kanske mina bilder har ett terapeutiskt syfte? Fast ofta är mina bilder helt och hållet framtagna för att jag ville testa ett nytt material eller en ny färg, en ny metod eller en ny idé. 

Detta är min andra bild i min nya serie av bilder där jag provar en ny idé. Jag tecknar med tusch (Faber-Castells Pitt artist pen) och blyerts. Arbetsnamnet på serien är "spets". 

Spets

Nedan: Exempel på hur mina bilder kan se när de enbart syftar till att minnas olika övningar; en del kan vara mer bearbetade än andra! Teckningen längst ner är ett gott exempel på att jag nästan gör huvudfotingar ibland! 

Kampkonstövning nedtecknade i tusch

Fysövningar tecknade i all hast - men så länge jag förstår vad jag tecknat så... :-) 

Perfektion eller utveckling

Jag lyssnade på en Youtube-artist för en tid sedan, som pratade om hur man bäst utvecklas som konstnär. Han menade på att perfektionism är utvecklingens fiende. Han illustrerade sitt uttalande med en pil med texten perfection som pekade åt ett håll och en pil med texten progress som pekade åt ett annat håll. Han satte ord på något jag egentligen lärde mig för länge sedan av min svärmor Birgitta. På den tiden ville jag aldrig slutföra något jag gjorde för det var inte bra nog, men hon lärde mig att acceptera att ett projekt aldrig blir perfekt men det viktiga är att slutföra det. Slutför och gå vidare till nästa projekt! Det är rätt väg att gå, men baksidan på denna mentalitet är att varje gång man slutför en målning eller en teckning så avslöjar man att man inte förmår mer, man kan aldrig gömma sig bakom ”den är inte klar”, ”ok, just nu ser det inte så bra ut, men vänta och se…” Ibland när jag ser tillbaka till målningar eller teckningar jag gjort (och de behöver inte vara särskilt gamla) så ryser jag av obehag. Men jag kan också se att den målningen ledde mig framåt till något bättre och mer intressant. 

Min teckning, som jag nu arbetat med under en tid, är mitt tredje försök i samma stil och jag är inte helt säker på hur jag i framtiden kommer att se på denna teckning, men med mantrat: progress, not perfectionså delar jag nu bilden här på min blogg. 

Teckningen är utförd med Faber-Castells pitt artist pen och blyerts. 

Faber-Castell pitt artist pen teckning