Inspiration

Min inspiration kommer från två källor. Musik och människor. Jag är egentligen i många avseenden en introvert personlighet som inte nödvändigtvis fyller på min "energi" med människor. Jag behöver mycket ensamtid. Men med det sagt så är det samtidigt människor som inspirerar mig i mitt bildskapande. Främst min Amanda (men Amanda är så mycket mer än bara en inspirationskälla, hon är ju mer eller mindre delaktig i min process) men även många andra nära och kära. Men jag kan också inspireras av människor jag möter kort, kanske bara en gång, men som ger ett kvarvarande intryck.  Kanske för att de var fascinerande, eller för att de gav en speciell känsla. Jag tänkte skriva mer om detta framöver.

Det här är en teckning som jag hållit på med länge nu. Jag valde helt fel papper (mot bättre vetande) och tappade lite lusten för bilden ett tag, men nu har jag slutfört den. Pappret motarbetade mig hela vägen! Jag överväger att göra om den på ett bättre papper eftersom jag verkligen gillar bilden. Jösses, varför är jag så oprofessionell? 😳😂

Blyertsteckning på färgat papper

I Rörelse III

Många, kanske alla som jag känner, tycks ha minst en motsats i sin karaktär.  Jag känner ganska många kvinnor som är enormt starka och självständiga i sin yrkesroll men som kvinna snarare är motsatsen, skör och osäker. Jag har känt en kvinna som var ganska tråkig och grå IRL om man får vara så ärlig, men i mailkonversationer uppvisade hon en helt annan sida. I de sammanhangen fick hon mig att skratta högt. 

Själv har jag också en motsats i mig. En av mina sämsta egenskaper är min otålighet. Den har varit särskilt påtaglig senaste tiden. Något jag tveklöst behöver jobba med. Men i mitt bildskapande tycks jag kunna utföra en hel del teckningar (som denna) som faktiskt kräver rätt mycket tålamod. Det är som om vissa egenskaper kan man inte balansera. Vågen väger alltid över åt ena eller andra hållet. 

Blyerts på lätt färgat papper

Teckning på färgat papper

Blyertsteckning utförd på ett färgat papper.

Älskar, älskar inte…

Nästan alla i min omgivning har haft otur i kärlek den senaste tiden. En del av frustrationen är känslan av att inte kunna påverka sin situation, vara maktlös. Jag känner lite så i mitt liv i övrig just nu. Flertal saker är bortom min kontroll och jag tycks mest vänta. Det är väl från sådana känslor som vidskepelse föds. De där märkliga tankarna som poppar upp; om jag får ett meddelande när jag lämnat telefonen i ett annat rum, då kommer beskedet jag väntar på… om vattenkranen droppar två gånger till så betyder det att … som ett ”älskar, älskar inte” syndrom. Totalt ologiska tankar. 

En av mina käraste vänner säger alltid ”det var nog inte meningen”. Jag verkligen ogillar den tanken. Vems mening? Betyder det att det finns någon som styr över oss, och vad är slutmålet (jag kan hålla på i evighet med förnuftsdrivna argument), men när det känns som om man försöker ta ett steg fram på isen och snabbt halkar tillbaka är det nästan så att jag ger henne rätt. 

Efter alla dessa deppiga samtal och tankar tog jag ut min älskade lånehund Ronja på promenad. Vi kastade boll i mörkret och regnet, och plötsligt kändes allt lite bättre. Trots allt är min kreativitet på högvarv just nu. Jag skissar i min nya erotiska skissbok (som är SÅ för mycket, säger jag och rodnar) och jag tecknar och målar den ena bilden efter den andra. Och har fler idéer och påbörjade bilder än vad jag hinner slutföra. 

Slutsats: om det är så att det finns en förutbestämd mening, är min mening tydligen att kasta boll med en hund. Sen blir allt bra igen 😀

Ytterligare en blyertsteckning 

Rum 19

I rum 19 på Bomans hotell fotade jag unga och vackra Johan en söndag eftermiddag, och nu är jag klar med min första teckning på honom.

Blyertsteckning

Kill Your Darlings

Jag skrev nyligen om quotes och känner att jag behöver förtydliga mig. Jag har ingenting emot dem men jag upplever att de lätt blir som en quick fixs: om jag delar ett fint quotes på sociala medier, har jag visat mig vara en djup fin människa? Tog jag själv till mig budskapet? Jag upplever att de ibland används som pekpinnar mot andra, vilket tar udden av budskapet. 

Med det sagt finns det quotes som imponerar på mig, och i rätt tillfälle i livet kan plötsligt en gammal utnött klyscha vara den stora sanningen. Är man förälskad blir ord som kändes tramsiga tidigare de mest fantastiska orden man har hört. 

Det finns dock ett uttryck (som kanske egentligen inte är vad man skulle kalla vare sig ordspråk eller quotes), men ett uttryck som jag första gången möte när jag studerade på konstskolan i Stockholm under tonåren. Jag var ofokuserad på skolan och omogen, men jag tog med mig detta uttryck och har ständigt påmint mig om dess vikt. Uttrycket är ”kill your darlings”. Inte så vackert kanske, hör inte hemma på Facebooks ”om mig” sida, men i allt skapande är det en viktig insikt. 

Min lärare beskrev hur han hade gjort en teckning på en man. Han var så nöjd med hur han hade fått till en hand. Den var det bästa han gjort, men den var helt fel i proportionerna. Det som borde ändras i bilden var handen, men han beskrev ångesten att sudda bort det som han var så nöjd med. Men om inte helheten är rätt spelar det ingen roll om detaljerna är perfekta. Denna berättelse gjorde ett djup intryck på mig. Jag har sedan dess påmint mig om detta inte bara i mina bilder utan även när jag skriver texter eller när jag skapat olika drillar och pedagogiska instrument inom kampkonsten. Vad man än gör är detta en viktig regel som jag åtminstone ständigt måste påminna mig om.  

Akvarell på yupopapper

Akvarell på yupopapper

Våglängd

Min Amanda och jag tycks ofta vara på samma våglängd. Tankar och idéer går åt samma håll oberoende varandra. Jag påbörjade en ny skissbok för kanske en månad sen, jag satt ett par kvällar med den, men sen tappade jag inspirationen. Bokens karaktär är mer vågad än vad jag gjort tidigare, så den var bara tänkt att vara min egna hemliga lilla bok. Tanken att ingen någonsin kommer att få se min skissbok gör att jag vågar göra vad jag känner. Men jag svär, Amanda läser mina tankar, eller mina känslor! Plötsligt ber hon mig att göra en ny tavla till henne som hon beskriver som om den vore hämtad från min nya skissbok!!! Så nu fick jag tillbaka min inspiration att fortsätta! Kanske får bilderna bli akvareller på yupopapper senare. Bilderna passar nog bäst som diskreta, nästan abstrakta bilder (om nu Amanda tillåter mig fega ur så???). Här är en av de mest oskuldsfulla. Mer än så vågar jag inte visa för någon annan än Amanda! Skissboken är från Stillman & Birn (alpha serien), en liten svart bok i liggande (landscape) format. 

Grönt är Skönt

Ibland vill jag göra tusen saker samtidigt…

Lyssna på alla musik samtidigt…

Teckna och måla tusen tavlor samtidigt…

...men nu är i alla fall en målning klar. 

Akvarell på yupopapper

Musik

Jag kan njuta så mycket av en ny låt eller en ny spellista att jag bara måste spela den om och om igen. Ibland blir jag nästan lite frustrerad för att jag inte vet hur jag ska kunna uttrycka det. Mina försök att illustrera musik har varit många. Här följer några jobb jag gjort idag, nyligen samt några äldre idéer, allt i ett försök att hedra musik. 

Jag har skrivit tidigare om hur jag konstant gör nya saker för Bomans, men nu har jag fått göra om ett gammalt jobb. Några rum på Bomans har blivit fuktskadade och måste göras om, däribland ett rum vi gjorde för ett år sedan som är en hyllning till U2. Jag målade noterna till I Still Havne´t Found What I´m Looking Forsom satt i taket på rummet då och fick nu lov att göra om samma sak igen. Det är det dock värt för rummet blir större än tidigare, vilket det förtjänar. 

Rum 32 Night Commander, i ny tappning.
En stor fototapet på Bono och noter i taket.

 Idag har jag fortsatt med mina projekt på Bomans. Bland annat tog jag tag i ett litet jobb som jag dragit på ett tag. För några år sedan gjorde jag och Kristin om i en av korridorerna där det finns två toaletter. Vi tyckte vi hade världens roligaste idé när vi döpte dem till Kurt och Courtney. När de första gästerna förbrillt tittade sig omkring efter toaletterna skylde vi på att de inte kunde sin musikhistoria, men när majoritet av alla gäster gör samma sak får man krypa till korset och inse att vår idé inte var fullt så briljant. Jag målade ditt ett hjärta och hoppas det ska hjälpa? 

Jag hade en period i våras när jag tecknade noter som bildar kroppar. Jag gjorde dem i tusch på ganska stora papper. Här följer två. De var otroligt roliga att utföra. 

Detta är en tidig variant på temat, fast utförd med blyerts och i en ganska realistisk stil. Denna teckning har ganska många år på nacken. 

Om du har läst min blogg tidigare vet du att kanske att ett av mina återkommande ämnen är erotik. Jag har publicerat de flesta (inte alla!) sidor från en skissbok jag hade som jag dedikerade helt till erotiska skisser där jag inkluderade texter från musik som handlar om kärlek eller sex. 

Jag döpte de flesta av mina erotiska motiv på yupo papper utförda i akvarell till sångtitlar eller fraser från låtar. 

Take my Lips I Want to Lose Them

På Bomans har jag målat noter i en trapp, första versionen var vitmålad med svart text, men sedan vände vi på det hela. Trappen fick bli svart med guld text. 

Mina försök att uttrycka musik har varit många men jag når aldrig riktigt fram. Men jag lär fortsätta försöka :-) 

Liten kavalkad av bilder från veckan

I helgen fick rum 13 lite extra vård av mig och Kristin. Jag har under veckan dekorerat lite dörrar, ritat lite skor som ska användas som skyltar och andra mindre jobb. Här följer lite bilder :-)  

Manliga modeller

Visst är kvinnor och män olika, det är om inte annat svårt att säga emot när man ser dem nakna, Jmen jag har alltid ogillat när man generaliserar. Dels av personliga skäl, för att jag sällan passar in i mallen, dels för att jag vänder mig mot alla deterministiska idéer i allmänhet. Det får mig att känna att vi är fångade i en mall som vi inte kan ta oss ur. Kanske är det så, kanske är vi förutbestämda att bete oss på ett visst sätt. Vi är ju djur, med djupgående insikter. Men det finns också plats för individuella skillnader, och tur är väl det för tänk så tråkigt det vore att lära känna en ny människa om man redan visste exakt hur den skulle vara bara på grund av könstillhörigheten! 

Jag skrev tidigare om varför jag tecknar och målar så mycket kvinnor. Män är sämre modeller generellt sätt, men tack och lov gäller det inte alla!!! Mitt ex har alltid ställt upp med bravur framför kameran. Eftersom han har ägnat sig åt kampkonst i hela sitt liv har han en mycket god kroppsuppfattning. Nu har jag dessutom två andra manliga modeller. En helt ny och en som jag använt en del tidigare. 

Det här är Alex, en vacker ung man (som dessutom råkar äga den mest bedårande hunden i världen, ”min” Ronja). 

Men Are Beautiful