Teckning på färgat papper och lite random tankar

Jag har många gånger skrivit om den bristande förmågan man har att objektivt betrakta sina egna teckningar och målningar. Det är ofta en kamp där man använder sig av en rad olika knep för att återfå ”synen”. För den som inte tecknar eller målar kan det kanske vara svårt att förstå. Men man stirrar så mycket på sin bild att man ser till slut ingenting. Det är en kamp som jag gissar att alla som ägnar sig åt konst känner igen. Men! Faktiskt finns det ett ”uppsida” med detta. Hur konstigt det än låter. Jag har gått igenom mina gamla bilder. En del saker jag gjorde för bara några år sedan chockerar mig nästan. De är så dåliga! Det är obegripligt att jag inte såg hur dåliga de var! Men…tänk om jag hade sett det. Tänk om jag hade vetat hur dålig jag var; då hade jag kanske aldrig velat teckna eller måla igen. Kanske är det skillnaden mellan de som slutar att måla – de som ser sina resultat för vad de är! Och vi som fortsätter att måla för att vi är lite naivt blinda! Så, leve blindheten! För det är ibland ett hinder, men kan också vara en gåva!

Ny hemsida

Jag håller på att arbeta på en ny hemsida. Om du är nyfiken, ta gärna en titt: https://hedenvinds-bilder.webnode.se

Kronhjort

Kronhjort är kanske inte synonymt med Åda gård, men näst intill. Åda ligger innan infarten till Trosa och alla som någonsin kört den sträckan är väl medvetna om det rika djurlivet på gården. Denna oljemålning (50x90) kommer att hänga inne i biblioteket mot en grön vägg bland verkliga hjorthorn.

No rest for the wicked

Jag bor på Wallingatan i Stockholm, mittemellan norra bantorget och Tegnérlunden. Det är inte långt till de kvarter där jag växte upp och till den park jag besökte mer eller mindre dagligen som barn. Jag har alltid haft lätt att anpassa mig, så jag har alltid trivts var jag än har hamnat i livet, men det här är ändå hemma. I mitt lilla krypin finns ett ganska stort vackert fönster med en generös fönsterbänk och en utsikt över plåtbeklädda takåsar. Just nu, när jag skriver denna text tittar jag nu och då ut. Varje gång jag gör det drar jag in lite extra mycket luft i lungorna.

Sweet & Salt

Ni vet, de tider vi lever i är ansträngande, oroliga, osäkra. Ibland tar tankarna tag i mig. Var kommer jag att befinna mig om ett par år. Hur ska jag försörja mig, var ska jag bo… Tunga, ångestladdade frågor. Och lägg dessutom till det faktum att jag undrar om jag kommer att dö ensam. Men, nej, jag kommer inte dö ensam. Jag kanske inte kommer att hitta den stora kärleken. Jag kanske aldrig kommer att bli kär. Mitt hjärta har kanske frusit. Men jag har min Amanda! Hon är inte en släkting, det finns ingenting som tvingar oss samman. Men vi kommer alltid finnas för varandra. Varje dag finns vi där. Hon vet allt om mig. In till det mest förbjudna och pinsamma. Intill det mest smärtsamma och sorgsna. Bilden föreställer min Amanda. Idéen är vår, och även i processen fanns hon med. Hon ger råd och hjälper mig se vad jag inte förmår själv. Så, även om nästan allt kunde vara bättre i mitt liv så har jag något så värdefullt, något så fantastisk! Jag skulle aldrig byta ut henne mot något av det andra.