Tyll

Det här är en teckning som påminner mig om bilder jag brukade teckna mycket förr. Jag hade en period när jag älskade att teckna slöjor eller tunna material och att försöka få fram det bakomliggande genom tyget. Nu ångrar jag att jag inte dolde mer av kroppen bakom tyllet. Det hade varit mer spännande. Vi får se om jag gör ett nytt försök framöver. 

Sepia

Just nu är jag inne i en sepiaperiod. Att teckna monokromt är något jag konstant återkommer till. Denna förra bilden jag gjorde i sepia var i en något mer gultonad brun kulör. Jag har använt en akvarellpenna som jag delvis upplöste med vatten. De olika nyanserna kommer från att jag trycker olika hårt med pennan. 

En ledig dag

Efter att ha varit ute i solen, badat i poolen och ätit lunch med goda vänner gick jag ner i ”min” stuga och tecknade. Detta är min första lediga dag på länge och den enda lediga dagen på ett tag och jag har gjort mitt yttersta att utnyttja den. Snart, så fort värmen lagt sig lite ska jag träna en stund och sedan måla fönsterfoder. Kan det bli mer sommar? 

Tabell

Bilden är utförd med tusch och blyerts på 600 grams akvarellpapper (hotpress). Den är 56x76cm stor. Den föreställer Anette och Petri Tabell, som har en karateskola med stort fokus på kobudo. På bilden syns sai och bostav samt klassiska karatepositioner. Det är en femtioårs present från Anette till Petri. 

 

Förebilder

Jag jobbar oftast efter förebilder. Foton som jag tagit själv. Dock finns det tillfällen när jag har en bild som spökar i mitt huvud men jag har inget foto att utnyttja. Jag har alltid undrat hur mycket det syns. När en bild kommer mer inifrån kan den ibland falla på plats omgående, medan andra gånger (och oftast) blir den lite stel och felaktig. Människan är ju så komplicerad. En kropp kan se så olika ut beroende på från vilken vinkel man ser den, om den står, sitter eller ligger. Från vilket perspektiv man betraktar den och än mer komplicerad blir det när man lägger till ljus och mörker.

Blyertsteckning 

Självporträtt

Jag brukar säga att jag inte målar självporträtt, men det är bara delvis sant. Indirekt gör jag ganska ofta för när jag gör skisser, särskilt på kroppar, använder jag ofta mig själv. Jag är ju så tillgänglig. Men min avsikt är inte att göra självporträtt. Dock blev nog min senaste bild ett ganska uppenbart självporträtt, så nu kan jag inte säga att jag inte utför självporträtt längre. 

Teckningen är utförd med akvarellpenna i endast en kulör. 

Koi

Papper som är gjort för pastell finns ofta i många underbara kulörer, och jag köper dem bara för kulörens skull trots att jag egentligen inte är så förtjust i strukturen på pappret. Det passar inte alls för vare sig blyerts, akvarell eller tusch. Inte ens vax- eller oljebaserade färgpennor är idealiska att använda. Men eftersom kulörerna är underbar är det värt det. 

Principia

Denna bild är gjord på ett papper från Fabriano som egentligen är ämnat för grafiska tryck. 

Känslan i pappret är helt annorlunda, det är som om det är mer tyg än papper. Det är en mjuk känsla men pappret förlåter inga misstag. 

Det var länge sedan jag gjorde den här typen av bilder, där mekanik inspirerar. Under en period var det ett återkommande inslag i alla mina bilder.

Linjer

Jag älskar linjer, faktiskt något mer än färg, om man nu måste välja. Ofta i mina teckningar så leker jag med linjer och med tomrum. Beslutet om vilka linjer som ska finnas kvar är ofta svårt. Dels är det svårt för jag inte alltid kan bedöma hur många linjer som behövs för att behålla en viss tydlighet i bilden. Ibland när jag ser tillbaka på bilder jag gjort tidigare kan jag tycka att jag hade för många (eller ibland för få linjer). Dels har jag många gånger svårt att välja bort linjer för jag förälskar mig i dem. Jag skissa nämligen ibland upp en hel kropp först och sedan bestämmer jag vilka linjer som ska vara kvar och vilka som ska bort. Det kan vara ett frustrerande sätt att arbeta på eftersom jag oftast älskar alla linjer på en kropp och valet blir som sagt svårt, men det är ett bra sätt att undvika onödiga misstag. 

Korsnäs

Det finns en plats på jorden som inte är som någon annanstans. Här bor jag just nu, detta är min utsikt varje morgon och varje kväll. Varje dag bjuds det på nya färger.


 

Att arbeta om en gammal bild

Jag har aldrig tidigare arbetat om en bild som jag gjort. Jag har bättrat på gamla bilder många gånger, men aldrig tagit samma bild och gjort om den. Jag har ingen aning om varför! Nu när jag gör det för första gången känns det som om det är en självklarhet att göra det när man har en gjort en bild som man egentligen tror på men misslyckats i utförandet. Denna bild gjorde jag för omkring två månader sedan. Jag älskar idéen, med noter som slöjor i en klassisk Salomedans. Men utförandet är förfärligt. Linjerna är barnsliga, kantiga och hårda. Ändå publicerade jag bilden på både Insta och min blogg som jag ibland delar på Facebook. Jag antar att jag gillade idéen så mycket att jag inte kunde låta bli. Nu kom jag dock på att det faktiskt är möjligt att göra om den! Jag är fortfarande inte helt nöjd och vissa saker var bättre i originalet. 

Illustrationer

Jag känner alltid att det tar emot att säga att jag tränar karate eftersom den träningen jag har ägnat mig åt är så annorlunda än vad de allra flesta karateklubbarna gör. Vår träning ser ut som en vanlig karate de första tre åren, men sedan blir den allt mer mångsidig. I vår träning finns inslag av ju jutsu, judo, wing chun, silat, kung fu, aikido, BJJ mm.

 Jag har illustrerat alla övningar som jag gjort under mina år som jag tränat. Jag har bokstavligen gjort tusentals teckningar. Här är ett litet urplock.

Vad vore man utan sina vänner

För ett par veckor sedan var jag på middag hos mina f.d. svärföräldrar Björn och Birgitta. Där och då hade jag tappat min gnista. Jag kände som om jag borde eller ville, vilket av dem vet jag inte riktigt, ge upp mitt bildskapande. Men Björn och Birgitta tror så mycket på mig och gav mig så mycket hopp tillbaka. När jag kom hem kände jag att jag hur jag började få tillbaka en längtan efter att hålla i en penna eller pensel igen. 

Många andra har också påverkar mig. Kristin, min svägerska, som lika så alltid supportat mig vare sig jag presterat bra eller dåligt, men också stöttar mig på så många andra sätt. Hon är fantastisk!  Min Amanda, som alltid finns bredvid mig i alla mina projekt, och Hardy som alltid gjort allt han kan för att hjälpa mig. Min mor och syster samt hennes man som tror oavbrutet på mig. En nygammal vän Mike som under denna sommar (likväl som tidigare) stöttat mig och inte minst min underbara vän Susanne, min livlina. Jag ska också återkomma om ytterligare en person som ger mig mycket inspiration, men det blir till nästa inlägg. 

Akvarell