fredag 19 januari 2018

Lyxtorsdag på café Opera

Igår var det lyxtorsdag på café Opera, där karin, Mia och jag deltog å Bomans vägnar. Karin och Mia informerade om Bomans och jag satt och målade. Det blev en "Bomansskylt" i tigermönster.
Lyxtorsdag
Bomans

lördag 13 januari 2018

Året som gått

Förra året gjorde jag en "året som gått 2016", en kavalkad av mina bilder, på min YouTube kanal. Jag bestämde mig att göra en i år också. Här är den:





torsdag 11 januari 2018

Passion

Det var ett tag sedan jag tecknade i blyerts. Min far var fotograf, han fotade mestadels porträtt på författare och politiker, så när jag var liten tyckte jag nog att ganska många av hans bilder var lite tråkiga. Mest en massa gamla gubbar. Men ett foto trollband mig. Fotot är litet, gulnat och trasigt men jag har det kvar fortfarande och har alltid tänkt att jag ville teckna av det. Dock är det en komplicerad bild med många svårigheter att ta sig över så jag har länge tvekat. Nu, tillslut vågade jag dock. Jag tror aldrig att jag lagt mer tid på en blyertsteckning tidigare. Lustigt nog, känner jag mig ambivalent till bilden. Jag är väldigt nöjd med den (vilket jag sällan är) men samtidigt känns det märkligt att efter så många år faktiskt ha utfört den. Det känns lite tomt.

Teckningen är i A4 format (ungefär), på ett varmpressat papper från Saunders (st Cuthberts Mill).  Jag använde blyertspennor från Caran d´ache (Grafwood) och knådsudd. Det är en av tjusningarna med blyerts. Man behöver så lite material.

Blyertsteckning (Grafwood)

tisdag 9 januari 2018

Illustrationer

Jag tränar kampkonst, vilket är minst lika intellektuellt som det är fysiskt. En stor del går åt att minnas olika övningar och detaljer i utföranden. I princip alla övningar jag har lärt mig har jag tecknat ner under årens lopp. Jag vet egentligen inte om det är ett kontrollbehov eller bara en ursäkt för att kombinera mina två stora passioner: kampkonsten och tecknandet. Jag har aldrig tänkt på att visa något av det jag gör här på min blogg innan, och jag kommer nog inte att göra det alltför ofta och absolut inte visa allt för det är ganska stora mängder av teckningar som jag utför varje år. En del av dessa teckningar är av låg kvalité och utförda i stress endast för att minnas. Andra är fyllda av tecknarglädje med inte så sällan inslag som är helt ovidkommande, som till exempel en hund :-)

De teckningar jag idag tänkte visa är sex stycken av 47 som tillsammans illustrerar en sai kata. Sai är ett av de traditionella vapnen från Okinawa, kata är en rad rörelse man tränar i soloform i ett förutbestämt mönster.


Sai kata

fredag 29 december 2017

Seendets gåta



Ofta ägnar man sig så intensivt åt en bild att man upphör se den, man blir som förblindad. Den blindheten för en bild är, som jag ser det, den värsta fienden inom skapande som man har. Jag har dock några lösningar som ibland fungerar. En av dem är att tillåta sig att ta risker och leka lite. Ibland lossnar mycket för att man slappnar av. Ett annat sätt, som oftast är det bästa, är att låta tiden gå. Lägger man ifrån sig en teckning eller målning och återkommer ett par månader senare (eller ännu hellre ett halvår senare) så brukar man förvånas över hur man inte kunde se det då uppenbara felet. Problemet är att man sällan har tiden eller lusten att vänta. Man kan också ibland "lura" sig själv att "se bättre" genom olika metoder så som att vända bilden uppochner, titta på den i en spegel eller ta ett fotografi av den. Genom kameralinsen kan man ibland skymta bildens verkliga skepnad istället för den skenbild man själv har fastnat i. Det kan också löna sig att be någon i sin omgivning att titta på det man gör. Jag frågor ofta min man, rättelse, jag frågar alltid min man om jag är hemma och målar eller tecknar. Kristin på Bomans hotell (som jag målar mycket för) har också ett bra öga som kan visa rätt väg när jag känner mig osäker på resultatet. Deras "fräscha" ögon är mycket användbara när mina egna sviker.


Oljemålning utförd med färger från bland annat mussini

onsdag 27 december 2017

Konstjulkalender


Den första december mötes jag av denna syn när jag öppnade dörren in till sovrummet. Min man överraskade mig med en julkalender som han hängde i vår säng.

Konst julkalender
Väl öppnade kan jag konstatera att det var mer eller mindre en konst julkalender :-)



Några saker som stack ut lite extra var två färger från Williamsburg, som är en handgjord oljefärg som inte finns i Sverige. Två marker pennor från Dick Blick som jag önskat mig länge. Jag samlar mer eller mindre på alkoholbaserade markerpennor, och dessa har jag eftersökt så länge. Jag fick också en akvarellåda (som ser ut som en korthållare i silver).

Några extra intressanta italienska produkter ingick i julkalendern och några fick jag på själva julafton.  Det är så intressant att jämföra tyska produkter, som oftast är av hög kvalité, funktionella men sällan särskilt estetiska. Inga av de italienska produkterna som jag fått har jag känt till sedan tidigare dock. Förutom fabrikatet Fabriano, är få italienska produkter välkända, vilket är underligt. Jag menar, titta och njut:

Italiensk design
Handgjort papper med råkanter
Miniskissbok från Fabriano
På bilden syns tre olika skissböcker, alla med handgjort papper och i väldigt olika storlekar och former! Den stående och rullen har råkanter runt hela det synliga pappret. Den lilla (från Fabriano) 

Denna fantastiska linjal är från Fabriano. Den är helt i trä med nio olika träslag och namnet på italienska.

Linjal från Fabriano
Dip penna med olika uddar är från ett företag som heter Bortoletti. Jag rekommenderar starkt att besöka deras hemsida!

Bortoletti
Glasudd från Bortoletti
Dip pen Bortoletti



















måndag 18 december 2017

Linné

Ett rum på Bomans hotell heter Linné och har i veckan fått ommålning. Det var tio år sedan jag målade rummet (2007) och nu var det dags att fräscha upp rummet. Samma idé, men inte exakt samma utförande.

Jag spelade in processen på film: