fredag 24 september 2021
Min Svarta Vinbok Del II
Den allra första Alta Langa jag druckit var så otroligt god. Dessa två Alta langa från Belcolle var absolut goda men inte häpnadsväckande goda.
När jag går in i en period och huvudsakligen provar en produkt som jag inte tidigare druckit (eller i alla fall sällan) brukar jag till en början bli entusiastisk och överväldigad av doften och smaken. Men när jag provat några stycken tycks alltid perioden avslutas med en flaska som man tycker är mindre god, kanske till och med lite äcklig. Jag undrar: är det så att perioden avslutas för att den sista man drack var av sämre kvalité ELLER kan det vara så att man helt enkelt fått nog; ”fördruckit” sig på den? Denna förvisso vackra Alta Langa upplevde jag som minst god av alla jag provat under denna period.
Efter allt bubbel var längtan efter rött kraftfull. En GSM uppfyllde det behovet.
Efter en GSM passade det utmärkt att provade min första Crozes-Hermitage. Oj! Det var som att jag inte bara kunde känna doften av, utan även SE röken stiga upp ur flaskan - för det tycker jag bäst beskriver denna dryck. Rökighet. Kanske tobak, kanske rökta charkuterier som man tydligen brukar beskriva doften. Det senare har jag ingen relation till så jag håller mig till tobak.
Den bästa Bourgogne jag har druckit hittills. Åtminstone som jag kan minnas. En märklig kombination av kryddighet och jordgubbar. Eller var det kvällen som påverkade mig? Eller blev jag påverkad av min vän Susannes entusiasm. Jag är uppenbarligen inne i en tvivlande period. Måste nog helt enkelt prova den igen!
Mer bubbel i sommarvärmen! Champagne med en flaska med den smalaste hals jag sett.
Och så Richard Juhlins champagne. Jag har tidigare provat hans alkoholfria.
Detta kom att bli min första verkliga mat- och vin upplevelse! Eftersom mat inte är min passion så har jag inte fokuserat på kombinationer. Jag måste erkänna att jag inte trodde att det kunde vara så påtagligt som det visade sig vara. Jag trodde det var lite mer subtilt. Men detta vin hade så kraftfulla tanniner att det faktiskt knappt gick att dricka. Men vi åt en dessert, ostkaka, som innehåller mycket mer protein än vad jag visste. Med en tugga ostkaka innan en sipp av vinet och vips var alla tanniner som bortblåsta. Det var absolut inte subtilt - det var extremt uppenbart. Sen om just ostkaka och vin hör ihop är en annan sak.
Nyfikenheten på kombinationen ”mat" och vin hade väckts. Så denna gång provade vi ett vin med hög fruktsyra tillsammans med fruktsallad. Syra tar ju ut syra heter det. Och igen! Jag var så överraskad över hur väl det stämde. Det var som ett helt annat vin. En del av er läsare sitter säkert och ler när ni läser detta, men för mig var det revolutionerande.
Jag har alltid gillar barolo (Barolo är gjort på Nebbiolo) och jag har druckit Fontanafredda flertal gånger förr så jag trodde att detta vin skulle vara en hit. Men det var en av de minst goda vinerna jag druckit på länge. Det blev mycket kvar i glaset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fint du beskriver det, så roligt att läsa 🤗
SvaraRadera