måndag 6 september 2021
Dejtande & Dumpande
Sen två år tillbaka har jag av och till dejtat en del, och under de perioder jag inte dejtar är det ändå ett av de vanligare samtalsämnena i mina vänkretsar. Jag tycks känna fler som är singlar än som är i relationer. Vi pratar om dejtandet, om kärlek och om dumpandet.
Konsten att dumpa är lika svår som konsten att överleva att bli dumpad. Och ingenting är mer tydligt, ingenting mer transparent än alla brustna hjärtan som man möts av. Alla dessa rädda, alla dessa besvikna, alla dessa arga män och kvinnor jag mött. Många minns i detalj hur de blev lämnade, och de vanligaste frågorna man får när man dejtar kretsar kring hur benägen man är att dumpa någon. Alla dessa krossade hjärta. Alla dessa sköra hjärtan.
Många hänger upp sig på när man blev lämnad. Hur kunde han/hon lämna mig precis innan min födelsedag, eller just innan jul eller något annat tillfälle som sågs som olämpligt. Som om man någonsin vaknade upp en morgon och sa ”idag är en bra dag att bli dumpad”.
Många hänger också upp sig på hur. Kunde han/hon inte sagt det på ett annat sätt. Tagit sig mer tid. Förklarat bättre. Men finns det något att förklara? Vad mer finns det att säga än att ”jag vill inte”. Det finns kanske ingen logisk förklaring. Inget att säga egentligen. Man vill, eller man vill inte. Och handen på hjärtat. Att få höra varför är att höra varför man inte duger. Är det verkligen något man vill bära med sig? Vill man verkligen höra det? Kanske är det klokare att vara tacksam för att han/hon försöker bespara obehaget.
Hur svårt det än är att bära sorgen för man blir dumpad, är det inte av elakhet man blir dumpad. Att söka fel i hur det gick till är att förneka vad som egentligen är problemet. Han/hon ville inte. Det är allt.
Teckningen är utförd med blyerts på akvarellpapper och är omkring 28x56 cm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar