Shibari/Kinbaku

Jag har några vänner som ägnar sig åt shibari. För dem är inte shibari nödvändigtvis kopplat till sex. Det är oftast mer mentalt. Det kan vara en form av meditation, en stillhet. Ibland och för vissa är det också kopplat till smärta. Ett sätt att testa och tänja sina gränser, ett sätt att utmana sin kropp. Att bevittna Shibari är som att bevittna dans. Det är så vackert på så många plan.  

Mitt estetiska sinne älskar rörliga kroppar. Det har jag alltid gjort. Att bevittna shibari där den som blir knuten hänger från taket är magiskt vackert, för kroppen har så mycket ”utrymme” att visa sin rörlighet. För Shibari är förstås extremt stilla (man är ju fastbunden och allt :-) men samtidigt utforskar ofta riggern hur rörlig kroppen är. Det finns också något otroligt vackert i den connection som jag ofta ser mellan dem som utför shibari.  

I den här bilden testade jag att leka lite kring ämnet. För det finns något så fantasieggande med Shibari, vilket jag försökte tidigare och fortsätter att försöka fånga. Vet inte om jag lyckats riktigt ännu dock. Men så känner jag alltid.  

Shibari är otroligt estetiskt men det passar inte min personlighet. Det passar inte min sexualitet. Jag vill själv inte delta, och jag blir inte sexuellt upphetsad av att bevittna Shibari heller. Min kinks är inte din kinks men din kinks är ok. Om jag skulle försöka formulera varför Shibari inte är för mig, tror jag att ordet stillhet är centralt. De män som gjort djupast intryck på mig, som tagit plats i mitt hjärta, de har varit passionerade. Och för mig är nog passion lite av motsatsen till stillhet. Det är nog bara så djupt kopplat till min sexualitet. Jag har heller inget stort intresse för meditation. Jag har respekt för det men upplever att jag får liknande upplevelser av att måla och teckna. Och faktiskt kanske lite när jag tränar också. Men mitt konstnärs-jag älskar shibari för att de möjligheter jag ser i den bilden, av att trotsa gravitationen, att utmana sinnena: trots eventuell smärta, trots att vara fastlåst hitta lugnet. Stillheten.

och btw, teckningen är 56x76 cm stor, utförd i blyerts. Under arbetets gång frågade jag mig "varför gör jag så här mot mig själv" säkert tusen gånger. Räkna antalet pärlor!!! Det är min utmaning till dig!