Kill Your Darlings

Jag skrev nyligen om quotes och känner att jag behöver förtydliga mig. Jag har ingenting emot dem men jag upplever att de lätt blir som en quick fixs: om jag delar ett fint quotes på sociala medier, har jag visat mig vara en djup fin människa? Tog jag själv till mig budskapet? Jag upplever att de ibland används som pekpinnar mot andra, vilket tar udden av budskapet. 

Med det sagt finns det quotes som imponerar på mig, och i rätt tillfälle i livet kan plötsligt en gammal utnött klyscha vara den stora sanningen. Är man förälskad blir ord som kändes tramsiga tidigare de mest fantastiska orden man har hört. 

Det finns dock ett uttryck (som kanske egentligen inte är vad man skulle kalla vare sig ordspråk eller quotes), men ett uttryck som jag första gången möte när jag studerade på konstskolan i Stockholm under tonåren. Jag var ofokuserad på skolan och omogen, men jag tog med mig detta uttryck och har ständigt påmint mig om dess vikt. Uttrycket är ”kill your darlings”. Inte så vackert kanske, hör inte hemma på Facebooks ”om mig” sida, men i allt skapande är det en viktig insikt. 

Min lärare beskrev hur han hade gjort en teckning på en man. Han var så nöjd med hur han hade fått till en hand. Den var det bästa han gjort, men den var helt fel i proportionerna. Det som borde ändras i bilden var handen, men han beskrev ångesten att sudda bort det som han var så nöjd med. Men om inte helheten är rätt spelar det ingen roll om detaljerna är perfekta. Denna berättelse gjorde ett djup intryck på mig. Jag har sedan dess påmint mig om detta inte bara i mina bilder utan även när jag skriver texter eller när jag skapat olika drillar och pedagogiska instrument inom kampkonsten. Vad man än gör är detta en viktig regel som jag åtminstone ständigt måste påminna mig om.  

Akvarell på yupopapper

Akvarell på yupopapper