För elva år sedan byggde Bomans ut med tio nya rum. Jag dekormålade de flesta på något sätt; väggar och golv naturligtvis men även en del möbler. Alla rum har naturligtvis behövt målas om eller uppfräschats vart eftersom och igår var det dags för ”plantagen”. På plantagen målade jag då lite bambu som lutar sig in mot sängen, i år fyllde jag på med mycket mer bambu.
Samma år som Bomans byggde ut, skaffade Kristin Boman (som äger Bomans) en liten labradorvalp som hon frågade om jag ville vara moster åt. Det ville jag naturligtvis, och med tiden kom labradoren Lisa att bo hos mig på heltid. Som liten valp var Lisa ofta med mig när jag målade i de olika rummen. Hon gnällde varje gång jag gick upp på en stege och bet mig med sina vassa valptänder varje chans hon fick. Det kändes märkligt att stå där nu, elva år senare utan en Lisa, som vi var tvungna att ta bort i våras. För Lisa var inte bara med mig då, hon har nog varit med mig i praktiskt taget alla målarprojekt sedan dess. Hon har viftat bort färg för mig med sin svans, suckat över långa arbetstimmar, legat med sitt huvud i knäet på mig medan jag försökt att slutföra målningar, ätit upp mina äppelskrutt och varit det mest underbara sällskap man kan tänka sig. Och hon tyckte aldrig om att jag stod på stegar och bets gärna lite in i det sista om än försiktigt.
 |
| Plantagen |
 |
| Lisa och hennes vapendragare taxen Emil |
 |
| Bada är lika viktigt som mat och kärlek för en labrador |
 |
| Godis mmmmm... |
 |
| Hur jag och hundarna levde, vi var alltid i en hög! |
 |
| Bevis på att Lisa egentligen inte var en hund utan en gris :-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar