För mig är musik nästan lika mycket ett primärt behov som äta och sova. Klart att om du satte mig i en extrem situation skulle de orden kännas löjliga. Men vad jag försöker illustrera är att det inte går en dag, knappt timmar utan att musiken är med mig. Den fyller så många olika syften. När jag känner mig ensam och längtansfull hjälper musiken. När jag gjort något jag ångrar, hjälper musiken. När jag ska påbörja en ny teckning eller målning kan jag ofta ha en startsträcka. Speciellt när jag går från ett material till ett helt annat eller från en stil till en helt annan. Då hjälper musiken mig att ta mig över tröskeln. Musiken botar ingenting, men den lindrar.
Jag hjälper till i restaurangen på Bomans hotell några dagar i veckan. Kristin (som äger hotellet) har en spellista som spelas varje kväll. Har man tur spelas några underbara låtar efter att sista gästerna gått; då kan man sjunga med och ta några danssteg medan man förbereder dukningen för frukostgästerna. Klockan brukar närma sig tolv, och jag är ofta ganska trött, men när One Self spelas, eller Oasis, fylls jag av ny energi. Till och med när den sorgliga låten ”Wicked Game” spelas får jag nytt liv. Den texten, de orden…
 |
| Blyerts på tonat papper från Fabriano |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar