Det finns tre klassiska typer av färger (nu använder jag ordet i dess egentliga betydelse vilket inte avser kulörer, utan bindemedlet) dessa är olja, akryl och akvarell (det finns förstås fler färgtyper; till exempel äggoljetempera och gouache, men de kan också ses som ”underkategorier” till de tre nämnda).
Akryl har aldrig tilltalat mig. Ibland tänker jag att jag borde ge det en ny och ärligare chans för av de nämnda färgerna är det akrylen som utvecklats mest under de åren jag har målat. När jag började måla var akrylen en färg som hade framför allt två problem. Det ena var att resultatet oftast blev platt och dött, det andra att färgen förändrades när den torkade. Den mörknade och ibland ändrades även kulören. Dessa problem är numera lösta och fördelarna är egentligen slående: färgen torkar fort (men man kan lätt manipulera färgen att torka långsamt om man så önskar), den går att använda på en mängd underlag och det är lätt att rengöra penslarna efteråt (bara en sådan sak!). Ändå bultar inte mitt hjärta alls för akryl. I alla fall inte ännu?
Mitt hjärta är tveklöst och hopplöst dedikerat till olja. Trots alla nackdelar. Färgen torkar långsamt (om än med kunskap om oljor och pigment kan man påverka tiden väsentligt), det är en kladdig procedur som kräver utrymme och ventilation (även om jag undviker terpentin och farliga pigment), samt att rengöra penslarna är alltid ett gissel. Men jag ska återkomma mer om varför jag trots det älskar olja så mycket.
Akvarell har alltid varit något av ett mellanting för mig. Jag ser enorma fördelar med färgen. Dels är den användarvänlig. Akvarellen kräver inte så mycket. Allt man verkligen behöver, förutom själva färgen, är en pensel och en mugg för vatten. Akvarellen är dock svår att behärska och kräver mycket erfarenhet. Inte minst på grund av att pigmenten (om man inte använder studiokvalitet) beter sig mycket olika sinsemellan. Det kan dock ses som en fördel eftersom det gör akvarellen så spännande. Nackdelen, som jag brukade uppleva, är att akvarell i vått tillstånd är så vansinnigt vackert, men sen, när färgen torkar på pappret blir den ljusare, mindre intensiv och tappar glans (gäller i och för sig inte alla pigment). Detta förändrades dock drastiskt dagen jag upptäckte yupopappret. Så som färgen ser ut i vått tillstånd, så ser den också ut när färgen har torkat på ett yupopapper. Det är därför jag numera älskar akvarell lika mycket som olja.
 |
| Yupomålning 102x66 cm |
Jag håller på med sex stycken målningar som är de största yupo och akvarellmålningar som jag har gjort. De är 102 cm höga. Som jag målar parallellt. På nio kvadrat. 😳
Jag har en låt som jag kopplar till varje målning. Den första är en Tracy Chapman låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar