Att vara sedd

Att lära mig att bli sedd har varit, och är en av mina största utmaningar. För mig är att blogga ett sätt att både vara sedd och ändå inte. Jag sitter ju faktiskt bara framför en skärm. Jag kan inte titta in i någon annans ögon. Jag skriver ord på ett tangentbord. Var de orden landar är svårt att uppleva. Jag ser ju inga öron. Jag fotar en teckning eller målning som jag gjort i min ensamhet. I mitt bloggande känner jag mig oftast ensam, osedd och trygg. Som barn brukade jag gömma mig när jag tecknade. Jag satt bakom en fåtölj eller bakom en dörr där ingen kunde se mig. Där lyssnade jag på musik med min lilla bandspelare och tecknade. Som vuxen vet jag att jag måste visa upp vad jag gör för att kunna sälja. Ingen köper en tavla om de inte sett den. Och om jag inte säljer kan jag ju inte måla lika mycket. Enkel matematik. Men naturligtvis är det inte bara så enkelt heller. Andras ögon kan betyda enormt mycket, men mer om det i ett annat inlägg. Denna oljemålning föreställer min vän Gabriella. Målningen är ca 70x125 cm.