Jag lever ett kontrastrikt liv just nu. Halv veckorna befinner jag mig i Trosa, på Bomans hotell. Där hoppar jag mellan olika arbetsuppgifter. Idag var en ovanligt hektisk dag. Jag började dagen som konstnärskarin. Jag stod på en stege och målade blad i ett av konferensrummen. På eftermiddagen var det dags att hjälpa till i receptionen och sen sprang jag lite i restaurangen och plockade för att gå över en liten stund och hjälpa städavdelningen där jag vek tvätt. Bitvis är inte begreppet springa en överdrift. Hotellet är fullbokat, restaurangen är fullbokad. Det är knappt en lugn stund och stegmätarna drar lätt iväg uppåt 30 000 steg.
Den återstående tiden i en vanlig vecka är jag i mitt lilla krypin på Wallingatan. Här är det lugn. Jag går upp när jag vaknar. Jag äter min frukost i lugn och ro. Kanske skriver jag ett inlägg här på bloggen medan jag dricker mitt morgonkaffe. Kanske tar jag en promenad eller går till gymmet innan jag börjar jobba. Det är lugn. Det är tyst. Jag bestämmer helt över min tid. De första dagarna är så njutbara. Men snart förvandlas lugnet till leda, och tystheten blir till ensamhet. Någonstans där är det dags att åka tillbaka till Trosa.
 |
| Jag sjunger glatt med min senaste favoritgrupp "Dirty Projectors" (hoppas ingen hörde) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar