Utveckling

Jag tycker inte så mycket om begreppet ”personlig utveckling”, det finns något lite hårt i att vi måste konstant utvecklas, och att det finns en perfektion att sträva mot. Det för mina tankar till Platons idévärld där det finns en perfekt version av allt och det vi ser runt omkring oss är bara en dålig kopia, eller en skugga av det perfekta. Men vad är då perfektion? Och vem bestämmer vad det är? Och var går gränsen mellan en dålig egenskap och personlighet? Om alla vore ”perfekta” skulle inte det betyda att vi alla vore likadana. Hur kul skulle det vara? Nej, jag tänker att jag vill hellre lägga min energi i  att försöka att uppskatta andra människor som de är utan att leta fel. 

Jag upplever också ibland att det fastnar lite på vägen. Genom att prata om ”personlig utveckling” kan man nog känna det som om man jobbar lite hårdare på det än vad man nödvändigtvis gör. Med det sagt så är det klart man kan behöva jobba med olika sidor hos sig själv om man mår dåligt av dem eller om omgivning mår dåligt. Jag har några saker jag vet att min omgivning kan tycka är irriterade hos mig och som jag försöker tänka på. Och att utvecklas inom områden man vill bli duktig på är en helt annan sak. Som bildskapare försöker jag söka efter var jag är svagast och hur jag kan förbättra mig. Just nu har jag identifierat att jag är svag på munnar.  

Blyerts och akryl

Bilden i sin helhet