Jag har bråkat mitt huvud vad och hur jag ska uttrycka känslor. Jag tror att jag är lite rädd att det jag gör ska bli patetiskt, sentimentalt och allt för givet. Jag antar att jag är lite känslig för det, mycket för att alla utgår från att jag ska vara på ett visst sätt eftersom jag är ”konstnär” (jag undviker normalt det ordet som om det bar på pesten). Alla förutsätter att människor ska var på ett visst sätt beroende på arbete och intresse, det gör jag också, så jag har förståelse! Men jag ser mig själv som en rätt konkret person, med fötterna på jorden. Det är i alla fall så jag ser mig själv. Nå, jag ska försöka att ignorera mina rädslor och fortsätta med mitt tema: känslor. Så, vilka känslor finns det? Jag tror vi alla har tillgång till samma känslor men vissa känslor är starkare än andra hos olika individer. Jag är mycket mer benägen till svartsjuka än till avundsjuka. Jag kan ärlig säga att jag inte kan minnas att jag någonsin varit avundsjuk på att någon annan har något som inte jag har. Men jag har känt, när jag är kär, att jag vill vara den enda för honom och visar han någon annan tillgivenhet gör det ont. Men hur porträtterar man svartsjuka?
Jag kan absolut bli arg, brusa upp, och jag har tveklöst en stark aggressivitet som visat sig i min kampkonstträning. Men i träningen är den kontrollerad och för övrigt brukar sällan ilska sitta i länge för mig och jag ångrar mig nästan alltid! Dock tror jag att aggressivitet är en känsla jag är rätt välbekant med, inte minst från träningen.
Lite given bild antar jag... men hellre det än att inte gör något alls :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar