Kära dagbok…
Det är faktiskt så jag känner för min blogg. Jag glömmer ofta att jag har läsare (om än inte överväldigande många). I min blogg är jag så mycket öppnare än vad jag någonsin trodde jag skulle vara eftersom jag är en ganska privat person. I början bloggade jag mestadels för att jag vet att man behöver synas, men känslan av krav gick över rätt fort. Jag uppskattar hur jag kan se tillbaka vad jag har gjort under ett år och hur jag utvecklats eller förändrats. Jag kan skämmas över alla idéer (och utförande) som var, snällt sagt, inte så lyckade men som jag nu, tack vare bloggen, kan se är en del av min utveckling. Att göra konstiga, dåliga, fula och pinsamma saker är så viktigt för att kunna ta sig vidare fram. Så med det sagt… här är en bild som jag misstänker att jag i framtiden kommer att ha åsikter om! Den har något av 70-tal över sig (jag har gjort några bilder sista tiden som andas 70-tal) och jag är inte säker på att det är ett positivt 70-tal. Men jag behövde en litet avbrott från min serie ”känslor” och ville leka lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar