Det går an...

Ibland är det som om jag glömmer bort att jag har läsare. Jag bara skriver vad jag känner och tänker utan filter. Går det an? För att inte tala om vad jag tecknar för bilder emellanåt. Men livet är kort och inget jag gör har någon större betydelse. Ibland när någon vän oroar sig för vad andra ska tycka om något brukar jag säga att människor är fångar i sig själva. De tycker och tänker något en liten stund, men sen glömmer de bort det för de har fullt upp med att tänka på sig själva. Så, vad helst jag vill skriva, vad helst jag vill teckna, så går det an. Det tycker ju Albert och Sara också.