För ett par veckor sedan var jag på middag hos mina f.d. svärföräldrar Björn och Birgitta. Där och då hade jag tappat min gnista. Jag kände som om jag borde eller ville, vilket av dem vet jag inte riktigt, ge upp mitt bildskapande. Men Björn och Birgitta tror så mycket på mig och gav mig så mycket hopp tillbaka. När jag kom hem kände jag att jag hur jag började få tillbaka en längtan efter att hålla i en penna eller pensel igen.
Många andra har också påverkar mig. Kristin, min svägerska, som lika så alltid supportat mig vare sig jag presterat bra eller dåligt, men också stöttar mig på så många andra sätt. Hon är fantastisk! Min Amanda, som alltid finns bredvid mig i alla mina projekt, och Hardy som alltid gjort allt han kan för att hjälpa mig. Min mor och syster samt hennes man som tror oavbrutet på mig. En nygammal vän Mike som under denna sommar (likväl som tidigare) stöttat mig och inte minst min underbara vän Susanne, min livlina. Jag ska också återkomma om ytterligare en person som ger mig mycket inspiration, men det blir till nästa inlägg.
 |
| Akvarell |
Fina du! Men det mesta och bästa bidrar du med själv med all den kraft och energi som bor inom dig <3
SvaraRadera