Konsttriangeln på Bomans och min lycka

Imorgon öppnar konsttriangeln i Trosa. Jag ställer ut i hamnmagasinet på Bomans hotell, så som jag alltid gör. Min Amanda (som är som en dotter för mig) och jag planerade och hängde tavlor hela gårdagen. Vi avslutade hemma hos Amanda. Jag var klädd i långa strumpor, trosor och en tjock tröja eftersom jag hade fått fläckar på mina byxor. Medan de tvättades vispade jag en pannkakssmet, Amanda skar upp frukt och hennes sambo (men inte hennes pojkvän) bjöd på prosecco. Lite senare kom också vår vän Gabriella, som förövrigt stekte pannkakorna. Våra samtal växlade mellan vårt favoritämne: kärlek och sex men också idéer för kommande målningar. Det är makalöst vilket liv jag lever. Jag sitter där med tre nära vänner som alla är fulla av idéer och engagemang. Och alla ställer upp som modeller utan en tvekan. De har fått utstå en hel del för min skull. De har frusit, de har krupit, de har klätt av sig och klätt ut sig. Allt för att jag ska kunna måla av dem.