Några reflektioner

Jag och Calle Isoz står som vanligt nere i hamnmagasinet under konsttriangeln. Vi är inne på dag fyra, och har fyra dagar kvar.  

Många påpekar att jag har bytt stil ett antal gånger under årens lopp. Och det har jag gjort, men samtidigt finns det många gemensamma nämnare. Det mest påtagliga är hur mina bilder nästan alltid föreställer människor. Redan som barn tecknade jag helst människor, och gärna i rörelse. Jag minns särskilt ballerinor och svärdsfäktare. Förutom att jag tycker att det är vackert så lockar även utmaningen. Kroppar i rörelse är svårt, särskilt när det är mer än en involverad.  

En annan sak jag tror är typiskt för mig är att jag är mer tecknare än målare. Och då menar jag att även när jag målar finns det spår av tecknandet, tror jag. Formen är mer central än färgen för min del.  

Sen finns det andra återkommande element. Vissa teman återkommer med jämna mellanrum. Mitt behov av att uttrycka erotik har alltid funnits. Monster och skräckromantik har också varit ett återkommande ämne.

Dessa två bilder gjorde jag för många år sedan

Och i år har jag gjort dessa bilder...lite olika och ändå lika?