Vem älskar inte färgprover?

Jag har gjort färgprover på alla färger som jag har haft under årens lopp. Jag köper gärna de minsta tuberna man kan bara för att testa olika pigment. Särskilt beträffande akvarell. Om en färg endast var en kulör skulle det räcka att ha fem stycken tuber. En röd (magenta), en blå (cyan), en gul, en svart och en vit. Men färg är så mycket mer. Särskilt akvarellfärg. 

Jag har ganska ofta jobb där torktiden är en faktor (då är det oljefärg jag använder). Olika företag har valt att använda olika oljor, med olika egenskaper som följd. Jag har en separat målarlåda för färger med kortare torktid som jag använder till jobb (framför allt på Bomans). 

Egenskaper hos själva pigmentet som har stor betydelse för resultatet (både beträffande oljefärg så väl som akvarell) är hur transparant eller opak färgen är. Enkelt uttryckt kan man säga att skuggor ofta är transparanta medan ljus är opakt. Man kan även använda transparensen för att beskriva långt avstånd, medan mer opaka färger ger intryck av ett närmre avstånd. Jag använder sällan opaka färger i akvarell, och utnyttjar kontrasterna dem emellan sämre i akvarell än i olja. Förmodligen för att jag behärskar olja bättre än akvarellen. 

Pigmenten kan också vara olika ”starka”. Det upplevs tydligast när man ska blanda en färg med vitt (vilket jag alltid gör i en oljemålning men går att helt undvika om man vill i en akvarellmålning). Samma mängd av en färg mot en annan kan helt ta över eller knappt lämna spår efter sig i samma mängd vitt. Grönjord är ett bra exempel på en färg som är enormt försynt. I akvarell är grönjord nästan meningslös att använda på grund av att den är så svag. Vissa pigment är så finfördelade i tillverkningen att de bara nuddar ytan och sedan lämnar de kvar en missfärgning hur mycket man än försöker att få bort färgen. Ett bra exempel på en ”staining” är phthalo blue (PB15). Är man som jag, en lite osäker akvarellist så kan det vara klokt att undvika dessa färger eftersom det inte går att arbeta om ytan ”lagd färg ligger”. 

Phthalo blue

Grönjord

Vissa pigment passar olja bättre än akvarell. En egenskap som inte är avgörande i olja men i akvarell kan betyda allt är dess flöde. Jobbar man med mycket vatten upptäcker man snart att vissa pigment sprider sig i vattnet medan andra stannar envist kvar där penseludden nuddade. Olika pigment kan också ge olika mönster på pappret. En del blommor ut i vackra mönster, andra formar kanter runt sig (kantbitare), andra bildar ormskinn eller ger en marmorliknande struktur på pappret. Vissa färger ger en jämn yta när man stryker ut dem medan andra har en struktur (så kallad granulerande färg). Dessa egenskaper älskar jag att utnyttja i mina ”yupomålningar”.

Yellow Ochre

Blodstone

Vissa pigment kan se mycket mörka ut, till och med nästan svarta (till exempel PG7), men om man drygar ut färgen i vatten eller olja kan både kulören och/eller valören förändras drastiskt. Andra färger ger ett mer beständigt intryck oberoende av hur många lager man lägger. 

Phthalo green 

Pigment kan också innebära en hälsorisk. I Sverige tillåts fortfarande kadmium i konstnärsfärger. De har en kraftigt täckande förmåga vilket gör färgen särskilt omtyck i oljemåleri. Även kobolt finns i många olika pigment. Särskild vanligt är kobolt i blåa pigment och just blåa pigment är mer sällsynta än röda och gula vilket gör kobolten svårare att undvika. 

Koboltblå

Kadmium