tisdag 17 juli 2018

Kärlekens skissbok del 3

Min man höll nyligen en föreläsning om begreppet flow, som fick mig att börja tänka en del. Han talade om flow i samband med träning (vi tränar martial art) men där tycker jag det är svårt att skilja mellan att ha så roligt att tiden bara flyger iväg och hur vidare jag faktiskt har flow. Mycket eftersom man i vår träning arbetar i par, så krävs det två som är synkade för att uppnå tillståndet. I mitt bildskapande däremot så har jag definitivt upplevt flow. Inte så ofta dock. Det är trots allt ganska vanligt att jag utför svåra utmanande uppgifter på saker jag inte tidigare gjort (och flow ligger mittemellan utmaning och trygghet) och andra gånger som jag utför saker som är för tryggt och vant. När jag väl upplever flow har jag alltid känslan efteråt av att det egentligen var tur, som om det inte riktigt var jag som utförde målningen eller teckningen (och vem vet, det kanske är så?). Jag målade nyligen (vilket jag skrivit om) 59 stycken meditationspallar. Flera av dem målade jag på rutin, några var svåra för att jag försökte efterlikna en stil som jag egentligen inte använt mig av tidigare (vilket krävde mycket fokus) men en pall, av alla 59, upplevde jag flow. Tiden sprang iväg utan att jag var medveten om den eller något annat. Jag visade också ett flertal målningar på min kära Amanda (som jag målat sedan hon var ett barn) nyligen här på bloggen. Av de målningarna är det två som jag upplevde utfördes under ett flow. Däremot tror jag att jag upplever mer flow när jag tecknar. Särskilt mina kärleksbilder som kommer från hjärtat. 

Eftersom det är ganska många teckningar delar jag upp dem. Detta är min tredje del i denna serie. Den första jag la ut var lite ångestladdat eftersom motiven egentligen är sådant jag aldrig hade drömt om att visa någon för bara några år sedan. Men jag bestämde mig att dela inlägget på facebook. Mitt andra inlägg (kärlekens skissbok del 2) delade jag aldrig på facebook. Jag satt där och tittade på knappen ”dela” men förmådde mig aldrig att trycka, men jag antar att man ofta behöver göra saker i små steg och nu känns det redan lättare. 



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar