Kent och oljefärg i mitt liv

Jag går ofta in i musikperioder där jag bara vill lyssna på en spellista om och om igen. Just nu har jag fått ett Kent-återfall. Jag betraktar mig inte som ett superfan av någon grupp, har faktiskt aldrig haft favoriter av något slag. Men under perioder som kan variera i längd, kan jag nästan ha svårt att stänga av musiken för att lyssna på nyheterna eller prata i telefon. Det är som att det gör lite ont att inte få lyssna. Under kents ”Och jag glömmer bort att andas” och ”Jag vill ha min tunga där” växte denna oljemålning fram. Den ska hänga på Bomans hotell.