I början av året fortsatte jag med mina ”yupomålningar”, dvs akvareller på ett papper som är syntetiskt och därmed inte tillåter färgen att sugas upp av pappret. Färgerna blir mer intensiva och djupa. Jag lyckades hitta detta papper i ett stort format (102x66 cm).
Året har också präglats av mitt intresse för vin. Det har blivit många glimtar från mina vinböcker och många tavlor med inspiration från denna värld.
Blyerts är ständigt återkommande. Delvis faktiskt av praktiska skäl. En bit papper och en blyertspenna är lätt att bära med sig när man lever som jag gör som flackar fram och tillbaka och aldrig vet med säkerhet var jag kommer att sova kommande natt.
Bomans hotell i Trosa är det mest konsekventa i mitt liv. Allt annat har kommit och gått men Bomans fortsätter vara min enorma målarduk. Jag gjorde bland annat ett stort porträtt på ”min Amanda” som täckte en hel vägg. Det dygnet, en sommardag under pandemin, målade jag som om jag vore besatt. Jag slutförde målningen på ett dygn och kan knappt redovisa för hur det gick till. Sådana upplevelser, när man har ”flow”, är magiska men tyvärr inte allt för ofta förekommande.
Mars kom. Det är intressant för trots att jag blev sjuk, min framtid var extremt osäkert och världen slutade fungera precis när jag behövde den som mest, så kan jag inte egentligen se något avtryck i mina bilder. Jag kan inte se hur olycklig jag faktiskt var. I ärlighetens namn fortfarande ofta är. Vad jag kan se däremot är att jag är ärligare och mer öppen än jag någonsin varit. Inte minst beträffande mina erotiska bilder.
Under sommaren jobbade jag mycket i receptionen på Bomans. Vi har aldrig haft så stort tryck som denna sommar. Hotellet var fullbokat varje dag och nästan desperata människor ringde och praktiskt taget bönade om att få stå på en väntelista. Sen kom som bekanta andra vågen.
Det var 2020.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar