tisdag 11 maj 2021
Kroppens minne
Låt mig börja med att uttrycka hur väl jag vet att man måste upprepa saker för att lära in dem. Ibland hör man siffror som tiotusen som förstås endast är tänkt att illustrera hur viktigt upprepning är för inlärning. Och jag är helt med! Jag har varit med och drivit ett par kampkonstskolor och själv förstås kämpat hårt med att lära mig både kroppsliga så väl som intellektuell kunskap. Pedagogik är förstås superviktigt men den bästa pedagogisk i världen hjälper inte om man inte är villig att lägga ner timmarna.
Men med det sagt och det ur vägen: Ibland kan jag också häpna över hur lite som kan krävas för att förändra en förutsättning. Jag har ägnat mig åt en takmålning de senaste dagarna. Jag använder en byggställning som jag ligger på när jag utför takmålningar.
Jag minns första gången jag skulle utföra en takmålning. Eftersom jag var lite höjdrädd fick jag nästan lite panik av att klättra upp på ställningen och när jag väl låg ner vågade jag knapp röra mig. Ställningen kändes så instabil och jag tycktes komma så högt upp. Vid något tillfälle höll jag också på att välta, all färg och penslar åkte i golvet. Den hjärtklappningen!
Jag målar inte särskilt ofta i tak. I år är det första gången och 2020 var det bara ett takjobb. Men det är klart att jag har målat takmålningar fler gånger än jag kan minnas under mitt liv, men de är väl utsprida.
Ändå är det som att kroppen sparar minnet och för varje gång har jag lärt mig och är numera helt befriad från min höjdskräck. Jag klättrar lätt upp och tänker inte ett ögonblick på höjden längre. Kroppen har lärt sig och vant sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar