Alla som känner mig väl vet att jag har svårt att prata om mina målningar under tiden jag utför dem. Jag saknar ord. Jag kan besväras av frågor om mina bilder för att jag inte har några svar. Jag kan svara på konkreta frågor som vilket material, men till och med det kan jag undvika, kanske för att jag är rädd för följdfrågorna. Jag fick nyligen frågan om varför och inser att jag har ingen aning. Det är bara en tyst process för mig. Men jag har mycket lättare att skriva om bilden efteråt (här på bloggen). Denna bild är utförd på färgat papper med en färgad vaxbaserad penna. Den krävde många lager vilket gjorde mig nervös på slutet för pennan var orörd när jag började använda den men när jag slutade var det bara en liten stump kvar. Bilden var oerhört tidskrävande och komplicerad. Förutom de uppenbara svårigheterna som att avgöra hur tyget ska veckas så var vinkeln på ansiktet och det faktum att ansiktet knappt syns svårt att få till. Jag kämpade bitvis med ett huvud som såg ut som en mangafigur.
 |
| Färgpenna på färgat papper |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar