Bomans update

Jag har hunnit med några målningar på Bomans som jag inte publiserat här på min blogg. De har varit väggar och dörrar som dekorerats.

Min Gröna Vinbok Del I

Mina vinäventyr fortsätter i en ny skissbok från Paperblancs. Jag är sakta men säkert på väg att fokusera på Frankrike efter en ett halvt år (eller mer) där italien tog all min uppmärksamhet. Om än att man fortfarande ser man många italienska viner provade och tecknade i min vinbok.

Shibari

Jag väntar aldrig på inspiration. Jag är skeptisk till begreppet. Jag ogillar i allmänhet när man romantiserar saker som är konkreta. Processen handlar mer om disciplin (i alla fall för mig). Jag har nästan aldrig lust att teckna eller måla i en stil eller med ett material som jag inte är "inne" på just precis där och då, men jag vet att om jag väl kommer över en puckel så är jag igång. Och inte så sällan kan jag ha svårt att stoppa mig själv när jag väl börjat. Jag går in i saker, nästan lite maniskt, men att påbörja är alltid det svåra. Men nu och då måste jag ändå tillstå att jag får vad man kan kalla inspiration. Igår kväll, ganska sent, började jag teckna denna teckning. Jag kan inte ens minnnas hur jag fattade beslutet eller när jag började. Jag valde dessutom ett papper som jag brukar avstå ifrån pågrund av dess hårda gräng och lite svåra färg. Men några timmar senare var teckningen klar.

Gargoyle

Ibland använder jag hellre ordet rita än det mer korrekta ordet teckna, för ibland har jag mer lekfullhet och glädje i mina bilder och plötsligt känns ordet rita så rätt.

Dom Pérignon

Moêt et Chandons prestigechampagne heter Dom Pérignon och är lämpligt nog uppkallad efter den kände benediktmunken. Detta är den sista bilden i Amandas och min lekfulla champagneserie. Vår avsikt var att försöka fånga en karaktär som skulle stämma in på fyra välkända champagner.

Cristal

Jag tecknar vanligtvis mer än vad jag målar, och det brukar mestadels vara i gråskala, men nu och då far en enorm längtan efter färg över mig. Ingen annan champagne passar i starka färger så bra som denna som föreställer Louis Roederers prestigechampagne, Cristal.

Perrier-Jouët Belle Epoque

Det är en speciell känsla att måla med akvarell. Och nu menar jag själva utförandet! Att sätta ner penseln på pappret och se färgen, nej, faktiskt känna färgen sjunka in pappret. Det är en upplevelse som inte oljefärg ger. Det är en tillfredställande känsla. Vilka pigment man använder är också mer avgörande i akvarell än i olja. Flertal egenskaper hos ett pigment kommer inte till sin rätt i oljan. Bindemedlet dominerar över vissa egenskaper. Det gör akvarell både svårare, mer krävande på kunnandet men också mer spännande ur det perspektivet. Nej, jag föredrar inte akvarell före olja även om det låter så. Men just nu uppskattar jag dessa egenskaper lite extra.