Idag slutförde jag det sista på min teckning som jag kallar "En Saga" inspirerad av två personer. Den ena är en följare på Google+ som berättade för mig att han brukar visa mina Youtube filmer för sina barn som godnatt saga. Jag tror aldrig jag har känt mig så uppskattad tidigare. Därför ville jag göra en bild med lite sagoinspiration, på mitt egna sätt. Flickan som jag har använt som förebild är den andra inspirationskällan. Henne känner jag "live" och har gjort i mer än tio år. Hon heter Nikita (kanske inte så svårt att gissa om man tittar noga på bilden) och hon har en härlig fantasi, är så söt och är tuffare än de flesta.
Teckningen är utförd på papper från Strathmore (45x61 cm). Jag har använt markers från Prismacolor och min älskade rörpenna från Rotring (Isograph).
Teckning utförd med alkoholbaserade markers från japanska Leplume.
Leplume marker
Jag har sista tiden försökt spela in allt mer när jag målar eller tecknar. Oscar Sokolovs skrev musiken speciellt till denna film, vilket känns så roligt!
Jag har och har alltid haft ett stort behov av ensamtid och upplever ofta att umgås för mycket tar energi. Jag ”fyller på” i ensamheten. Men att vara utan mänsklig kontakt och närhet dödar min kreativitet. Jag behöver människor. De är därifrån jag får min inspiration. De är de som finns i mina bilder. Om jag skulle gå igenom alla bilder jag gjort genom åren tror jag att jag skulle kunna peka på vem som inspirerat vilken bild. Det finns mer att säga om detta. Men människor är viktiga.
Min senaste teckning i en serie av monokroma teckningar. Denna gång står blått i centrum. Teckningen är utförd med markers på paper från Strathmore. ca 35x43 cm.
Jag tappar ofta självförtroendet när jag har kommit en
tredjedel in i en teckning. Jag känner att jag totalt har tappat förmågan och
vill egentligen bara ge upp. I denna teckning kanske mer än vanligt mycket pågrund av perspektivet. Med åren har jag lärt mig att det är en del av
processen och om jag bara fortsätter så kan jag komma över det. Trots
att jag vet om detta tar det ändå en hel del självdisciplin att ta sig igenom.
En fjärdedel av gångerna ger jag nog upp för tidigt. En del av denna tvekan
kommer från att jag egentligen inte har en medveten metod som jag följer. Varje
teckning tycks vara som den första för mig och ständigt hittar jag nya metoder.
Denna teckning är utförd på papper från Strathmore (500 serie Bristol plate, 100% bomull. syrafritt) och jag använde Marvy Leplum markers från Japan. Jag har haft några små set sedan tidigare men fick ett set med alla (144 pennor) från min käre man som vet vad en tjej vill ha!
Modellerna är två träningsvänner, Tintin och Lenni som bodde över hos oss i helgen och tränade.
Markerteckning på Strathmore Bristol (vellum surface)ca 45x61 cm stor.
Jag använde mina Prismacolor marker som jag egentligen tycker är mycket bra markers men de finns i två utföranden som båda är lite problematiska för mig. Den ena pennan har en penseludd som känns som gummi och fastnar på pappret och på den andra sidan av pennan har de en liten fin udd (jag ser ingen nytta med små fina uddar). Den andra typen som Prismacolor erbjuder är en stor udd som inte är som den annars vanliga chiseludden, utan större och skuren på flertal sätt. Idéen är god men jag tycks ha svårt att lära mig hur den fungerar. Jag har tidigare skrivit om denna penna på min andra blogg (markers guild, som handlar om pennor och papper). Där skrev jag att pennan inte passar för större bilder på grund av ovannämnda skäl, och ändå fick jag för mig att använda Prismacolor på en bild som är 45x61 cm stor! Det gick dock bättre än jag kunnat tro. Pennorna har underbara djupa och starka färger.
Bild inspirerad av porträtt från italienska ungrenässansen, samt filmaffischer från gamla Hollywood. Teckningen är utförd på Strathmore 400 serie drawing paper (smooth surface) omkring 45x61 cm stor). Jag har använt markers från Letraset samt färgpennor (Pablo från Caran d´ache).
Jag leker lite med det traditionella gamla färgsystemet där lila och gult är komplementerande färger. Jag har använt promarker och brushmarker från Letraset och Winsor & Newton. Pappret är från Strathmore. Det är en förhållandevis liten teckning 36x44 cm.
Jag tänkte göra några bilder med tema komplementfärger. Först ut är blått och orange. Min modell är Tintin som känns som ett självklart val eftersom hon alltid bjuder på så många färger. Bilden är tecknad med micron 0,2 fineliner, samt färglagd med promarker och brushmarker från Winsor & Newton samt Letrasets triamarker. pappret är från Strathmor och heter bristol vellum surface. Det är inte anpassat för markers, men fungerade förvånansvärt bra. Pappret är ca 36x44 cm stort.
Markers (mestadels Neopiko 2), fineliners och färgpennor (Caran dáche Pablo) på Strathmore drawing paper (46x61 cm).
När jag använder färgpennor på markers behöver man inte tänka på ljusfasthet (eftersom markers inte är ljusfasta alls), så ofta passar jag på att använda färgpennor som saknar den egenskapen. Caran dáche Pablo är en underbar oljebaserad penna men som har få pennor som är ljusfasta. Dock är pennan den mest opaka av alla jag provat vilket är en utmärkt egenskap när man använder pennorna på mörk botten.
Jag tecknade denna bild med markers på ett papper som egentligen inte alls är ämnat för markers. När jag hade skissat klart hade jag tänkt att föra över teckningen på ett annat papper men inget papper jag hade (anpassat för markers)var riktigt rätt i storlek. Jag hade också vant mig vid kulören på pappret, en svag gultonad kulör. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta risken att använda fel papper och en skiss som aldrig var tänkt att vara något annat än en skiss och därför var grov och kladdig. Jag förvånas över hur ofta jag gör så här. Trots bättre vetande fattar jag beslut som skapar problem för mig. Jag anpassade dock stilen efter omständigheterna. Jag har inte arbetar mycket med färgen och varit mycket sparsam med antal färger. Stora ytor har jag helt lämnat.
Flickan på bilden är en av mina systerdöttrar, Vendela. Redan när jag tog bilden visste jag att jag ville teckna av den. När jag väl skissat ner bilden insåg jag dock att den var inte fullt så "tecknarvänlig" som jag hoppats på (jag brukar kunna avgöra detta redan innan, men inte denna gång). Armarna tog så mycket utrymme av bilden, samtidigt som utan dem skulle bilden blivit helt dominerad av solfjädern. Jag funderade på att låta solfjädern ta plats och göra något roligt med den, men alla idéer: samurajer och geishor i solfjädern är redan gjorda. Jag återgick därför till att behålla armarna men behövde göra något för att dämpa deras dominans. Jag har ett gott öga till steampunk men använde det temat nyligen i en teckning (de teckningarna som jag gör med kroppar som fylls av små bilder, några finns här på bloggen, dock inte just denna teckning). Jag insåg att om jag inkorporerade temat i denna teckning skulle det vara samma tema men på ett helt nytt sätt (och därmed ok att åter använda favorit teman:-)). Jag lärde mig begreppet "steampunk" långt efter att ha använt stilen eftersom min stil snarare kommer från renässansen och barockens förkärlek för beslag som dekorativt inslag. Eftersom jag ser en koppling mellan dessa stilar fick ett "stuckaturlejon" vara med.
Jag använde copic markers på Strathmore drawing paper, 400 serie, smooth surface, 130 gram 46x61 cm.