Jag har ställt ut på konsttriangeln sedan starten. Det är något jag behöver göra för att få mat på bordet. Men ångesten inför en utställning, och osäkerheten i vardagen, får mig ibland att överväger att ge upp. Det vore lättare. Av tusen skäl lättare. Men om jag slutade måla och teckna, då skulle jag bara existera i världen. Inte leva i den. Så jag örfilar mig själv lite, och fortsätter.
lördag 13 mars 2021
Love you To Death
När jag först började på denna bild hade jag tänkt att det skulle vara något i spegel, så där skräckfilms-klassiskt, men när jag väl började på bilden kändes plötsligt idéen allt för given. Jag vill heller inte att alla mina drömbilder ska bara vara fyllda av skräck. Jag gjorde som jag ofta göra; jag går långa promenader, lyssnar på musik och sakta men säkert kommer en ny idé till mig. Just nu lyssnar jag intensivt på Type O Negative. Musiken är full av oförutsägbara vändningar, och ofta avslutar de sina låtar lite speciellt. Musik är en av mina stora inspirationskällor, men hur den inspirerar är svårt för mig att förstå till fullo. Kanske är det bara genom att jag lyssnar så intensivt och för en stund släpper andra tankar som påverkar. Allt jag vet är att leva utan musik skulle vara så fattigt.
tisdag 9 mars 2021
söndag 7 mars 2021
Kanashibari
Jag har frågat, på gränsen till förhört, alla jag känner om vad de drömmer och hur de upplever sina drömmar. Hur ofta drömmer de mardrömmar och hur ser de ut? Många drömmer om att vara jagade eller att de faller. Att vara fast och inte kunna ta sig loss är också ett återkommande tema. Själv har jag inget minne av att jag drömt att jag faller eller varit jagad men att vara oförmögen att handla. Att inte kunna hjälpa eller ändra på något som känns viktigt har varit återkommande i mina mardrömmar. Jag skrev i ett tidigare inlägg om sömnparalys, något jag själv upplevde i somras. På japanska heter det kanashibari. Ordet är sammansatt av två kanji. Det första betyder guld och det andra att bindas.
tisdag 2 mars 2021
Drömfångaren
Jag har haft en ganska lång period där jag känt att min kreativitet varit på sparlåga. Jag pratade om detta med ”min Amanda” (som jag bollar allt i mitt liv med). Hon påpekade att jag inte varit mindre produktiv, men att jag inte haft ett tema. Tidigare i mitt liv brukar jag ofta teckna eller måla efter ett tema. Det kan vara löst sammanhållet i form av ett material men oftast är det en idé som jag utforskar. Nu tror jag bestämt jag har hittat ett tema. Jag kallar det ”drömfångare”. Det har hitintills tagit sig formen av svarta bilder i blyerts med fantasifigurer. Och nu har jag fått tillbaka lusten. Allt jag vill är att få teckna. Jag tycker nästan att det är jobbigt att behöva både äta, duscha och allt annat som tar tid från mina teckningar. Idéerna, eller bilderna i mitt huvud nästan trängs om att få komma fram på pappret. ”Ställ er i kö” får jag nästan ropa för att hindra dem från att tränga sig före och störa den bilden jag just då utför.
onsdag 24 februari 2021
Sömnparalys
I somras visade pandemin en annan sida. Från de tomma gatorna och tystnaden som rått kom värmen och plötsligt vände allt. På Bomans hotell hade vi konstant fullbokat och trycket och efterfrågan var enorm. Eftersom Bomans ligger i Trosa och jag bor i stan sover jag över på hotellet när jag jobbar där. Ibland får jag bo lyxigt i något av rummen, men när hotellet är fullbelagt sover jag antingen i bastun eller som i somras, på en bäddmadrass i en av konferensrummen. Till historien hör också att vi hade problem med brandlarmet som var för känsligt inställt och gick i tid och otid.
måndag 22 februari 2021
Ghost of Yesterday
Jag har känt mig ofokuserad en tid. Jag har haft mindre jobb under 2021 men på något märkligt sätt så har mer tid inte gjort mig mer produktiv. Snarare tvärtom. Fångad i en tid präglad av pandemin har jag kommit till insikt om hur enormt mycket människor betyder för mig. Allt kommer från andra människor. Varje gnutta av inspiration, varje idé och varje tanke måste mötas av någon. Måste fara igenom någon annans huvud, någon annans hjärta och tillbaka till mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)














