Visar inlägg med etikett Blyertsserie: Drömfångaren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blyertsserie: Drömfångaren. Visa alla inlägg

torsdag 30 september 2021

The Old Soul and the Young

Jag har ställt ut på konsttriangeln sedan starten. Det är något jag behöver göra för att få mat på bordet. Men ångesten inför en utställning, och osäkerheten i vardagen, får mig ibland att överväger att ge upp. Det vore lättare. Av tusen skäl lättare. Men om jag slutade måla och teckna, då skulle jag bara existera i världen. Inte leva i den. Så jag örfilar mig själv lite, och fortsätter.  

När jag gör teckningar i den här stilen så planerar jag aldrig bilden i förväg. Jag börjar och låter varje del i bilden växa fram vart eftersom. Det är som att jag själv fångas in i en fantasi som jag inte styr över.
Bilden är utförd i laverbar blyerts på akvarellpapper. Den är 56x76 cm stor.

måndag 28 juni 2021

Om dåliga egenskaper, del II

 

Det går inte att beröra ämnet ”bra och dåliga egenskaper” utan att adressera hur absurt det tankesättet egentligen är. Det är klart att det inte finns några objektiva dåliga eller goda egenskaper, förutom extrema saker förstås; har svårt att tro att det någonting funnits en kultur eller kontext där massmördare varit en höjdare :-)  

Det är intressant att titta på ord som vi uppfattar som positiva. Byt ut ordet till en annan synonym och plötsligt kan det uppfattas annorlunda. Självförtroende kan bli arrogans. Intelligens kan bli egenkär. Har du lätt att sammarbeta eller är du konflikträdd? Har du stark vilja eller har du kontrollbehov? Är du metodisk, eller är du fyrkantig? Balansen mellan dessa kan vara hårfin och mer än något annat: sant eller inte sant i betraktarens ögon och kanske sant i en kontext men inte i en annan.  

Egenskaper är ju också relativa. Själv har jag två långa relationer bakom mig (båda lyckliga). Den ena mannen var pedant, den andra slarvig. I förhållande till den första var jag rätt slarvig och i förhållande till den andre noggrann. Eller…blev jag lite mer slarvig när jag levde med en pedant, och mer noggrann när jag levde med en slarver? För vilka egenskaper är egentligen fixerade? Vilka är hugna i sten? Vilka är djup rotade i våra gener, omöjliga att fly från? Kanske är man skyldig sig själv att prova att vara något man inte tror sig vara. Eller kanske är man nöjd med hur man är och vill hellre fokusera på andra saker?  

För slutligen kommer den stora frågan: Varför lägger vi så mycket tid att fundera kring hur vi är.
Dagens teckning är utförd i blyerts mellan jobb i receptionen på Bomans hotell i Trosa.

onsdag 28 april 2021

Maran

Jag har försökt att skapa en viss effekt, ett visst uttryck under de senaste månaderna. Men jag har misslyckats gång på gång. Andelen teckningar som hamnar i sopporna denna kalla vår är ovanligt hög. Jag har varit med om det förr. Jag har en idé men förmår inte att nå fram. Jag får inte fatt i det. Jag kan ha en vag idé men den är utom räckhåll för mig och jag måste ge upp men några år senare faller allt på plötsligt på plats. Detta blir i alla fall mitt sista försök för tillfället. Att känna sina svagheter är en styrka, är de orden jag tröstar mig med!

tisdag 13 april 2021

Favoriters vara eller icke vara

Jag frågar ofta folk vad deras favoriter är. Deras favoritfilm, favoritdoft, favoritvin, favoritmusik. Det är en konversationsstartare för mig. Ett sätt att komma igång att prata om saker jag gillar att prata om. Själv har jag dock aldrig haft favoriter av något slag. När jag var inne på historia hade jag ingen favoritperiod. Det som fascinerade mig var just hur en tidsepok stod mot en annan. Hur saker förändras och hur saker hör ihop. Att försöka bestämma en favoritfärg är nästan som ett hån. Alla färger har sin plats, och sin tid, och förtjänar kärlek. Och när det gäller musik förändras favoriterna konstant. Att välja en favoritgenre är omöjligt. Ibland vill jag lyfta lätt med Mozart, ibland kan de kalla tonerna från Röyksopp fascinera, ibland är Korn det ända som spelas i mina hörlurar. Och att välja en favoritlåt beror helt på vilken månad och vilket år jag får frågan. Jag lyssnar ofta intensivt på en spellista på omkring 10-20 låtar som jag sedan kanske aldrig återvänder till igen. Men det finns musik som blir kvar. Kent är en av få svenska grupper som jag lyssnat på. Och de har återkommit även om det kan gå långt mellan gångerna. Jag insåg nämligen nyligen att tiden inte stått stilla efter att Kent gav ut sitt album ”Vapen och ammunition”. Jag har nu sju album att välja och vraka ifrån…Ibland kan man tro att min blogg är en musikblogg… :-)

söndag 4 april 2021

Vilken färg har själen?

Jag älskade serietidningar som barn, trots att jag egentligen inte fick läsa dem. När jag var elva år gav dock min far med sig och vände helt. Plötsligt fick jag inte bara läsa utan han köpte mig säckvis med gamla tidningar. Jag tror att det bildspråket har följt med mig hela mitt liv och än idag influeras jag av det.

måndag 22 mars 2021

Laverbar blyerts

Alla bilder har delar som är roliga att göra och delar som är supertråkiga och ibland enormt jobbiga. Jag har haft lite besvär i min handled vilket inte förbättras av att jag arbetar så mycket med blyerts just nu. Särskilt eftersom jag dessutom vill ha så mycket svärta i mina bilder. Men!!! Konstnärsvärlden är fantastisk och full av lösningar. Jag vet inte för mitt liv varför jag inte tänkt på detta tidigare men det finns ju laverbara blyertspennor och dem kan man mala sönder och blöta upp så har man plötsligt möjligheten att täcka stora ytor med en pensel, vilket förstås går så mycket fortare. Det finns dock en stor skillnad på en laverbar blyertspenna och en vanlig och det är att de har olika glans. Det syns att det är två olika material som jag har använt, men samtidigt föredrar jag det matta i den laverbara blyertsen. Inte minst för att det är lättare att fota. Så Yeah :-)

söndag 21 mars 2021

I tankarna

Jag fortsätter med min bildserie som fångat mig så. I natt drömde jag för första gångern på länge. Ni vet, en sådan där dröm som skapar tveksamhet hur vidare det verkligen var en dröm eller inte.

tisdag 16 mars 2021

Rädsla

Jag har skrivit om känslor förr i min blogg, och kommer säkert att göra det många gånger till. Alla känner de känslor som finns att känna, men vissa känslor är vanligare och starkare hos vissa individer än hos andra.  

Jag är inte särskilt rädd i min läggning. Har aldrig varit mörkrädd, spökrädd eller rädd för människor (även om man borde?). Har aldrig varit rädd att det ska stå en ”ful gubbe” i ett hörn. Jag trodde förvisso som barn att det kunde finnas någonting under sängen (så där som många andra) men jag hanterade det genom att lägga mig själv under sängen. Då kunde ju ingen annan vara där.  

Jag var och är inte rädd för att bli sjuk nu under pandemin, men jag hade absolut en period när jag var rädd för hur det ska gå för världen, för mitt kära Bomans hotell, mina vänner och mina framtidsplaner och drömmar var hotade. Det var en befogad rädsla, men rädsla är en känsla. Man kan inte styra över den och när känslan gått över så är det så, vare sig hotet är över eller inte.  

I somras upplevde jag dock en annan typ av rädsla (som jag skrivit om tidigare här på bloggen). En mer ren ”skräckfilms” känsla. Jag upplevde sömnparalys. Jag antar att det är vad jag bearbetar nu i min bildserie. Men känslan är nu bara ett minne.

lördag 13 mars 2021

Love you To Death

När jag först började på denna bild hade jag tänkt att det skulle vara något i spegel, så där skräckfilms-klassiskt, men när jag väl började på bilden kändes plötsligt idéen allt för given. Jag vill heller inte att alla mina drömbilder ska bara vara fyllda av skräck. Jag gjorde som jag ofta göra; jag går långa promenader, lyssnar på musik och sakta men säkert kommer en ny idé till mig. Just nu lyssnar jag intensivt på Type O Negative. Musiken är full av oförutsägbara vändningar, och ofta avslutar de sina låtar lite speciellt. Musik är en av mina stora inspirationskällor, men hur den inspirerar är svårt för mig att förstå till fullo. Kanske är det bara genom att jag lyssnar så intensivt och för en stund släpper andra tankar som påverkar. Allt jag vet är att leva utan musik skulle vara så fattigt.

tisdag 9 mars 2021

Idag

Idag, när jag satt på bussen, for en känsla - eller om det var en tanke - genom mig. Ibland är det som att man ser, för ett kort ögonblick, världen utifrån.   Som om man inte är en del av den.   Som att man ser allt som om man såg det för första gången.   För bara en kort stund. Sen är allt bekant igen.

söndag 7 mars 2021

Kanashibari

Jag har frågat, på gränsen till förhört, alla jag känner om vad de drömmer och hur de upplever sina drömmar. Hur ofta drömmer de mardrömmar och hur ser de ut? Många drömmer om att vara jagade eller att de faller. Att vara fast och inte kunna ta sig loss är också ett återkommande tema. Själv har jag inget minne av att jag drömt att jag faller eller varit jagad men att vara oförmögen att handla. Att inte kunna hjälpa eller ändra på något som känns viktigt har varit återkommande i mina mardrömmar. Jag skrev i ett tidigare inlägg om sömnparalys, något jag själv upplevde i somras. På japanska heter det kanashibari. Ordet är sammansatt av två kanji. Det första betyder guld och det andra att bindas.

tisdag 2 mars 2021

Drömfångaren

Jag har haft en ganska lång period där jag känt att min kreativitet varit på sparlåga. Jag pratade om detta med ”min Amanda” (som jag bollar allt i mitt liv med). Hon påpekade att jag inte varit mindre produktiv, men att jag inte haft ett tema. Tidigare i mitt liv brukar jag ofta teckna eller måla efter ett tema. Det kan vara löst sammanhållet i form av ett material men oftast är det en idé som jag utforskar. Nu tror jag bestämt jag har hittat ett tema. Jag kallar det ”drömfångare”. Det har hitintills tagit sig formen av svarta bilder i blyerts med fantasifigurer. Och nu har jag fått tillbaka lusten. Allt jag vill är att få teckna. Jag tycker nästan att det är jobbigt att behöva både äta, duscha och allt annat som tar tid från mina teckningar. Idéerna, eller bilderna i mitt huvud nästan trängs om att få komma fram på pappret. ”Ställ er i kö” får jag nästan ropa för att hindra dem från att tränga sig före och störa den bilden jag just då utför.

onsdag 24 februari 2021

Sömnparalys

I somras visade pandemin en annan sida. Från de tomma gatorna och tystnaden som rått kom värmen och plötsligt vände allt. På Bomans hotell hade vi konstant fullbokat och trycket och efterfrågan var enorm. Eftersom Bomans ligger i Trosa och jag bor i stan sover jag över på hotellet när jag jobbar där. Ibland får jag bo lyxigt i något av rummen, men när hotellet är fullbelagt sover jag antingen i bastun eller som i somras, på en bäddmadrass i en av konferensrummen. Till historien hör också att vi hade problem med brandlarmet som var för känsligt inställt och gick i tid och otid.  

En morgon vaknade jag av en märklig känsla. Bredvid mig satt en kvinna på huk. Hon såg ordinär ut. Klädd i kjol och en blus. Hon kunde ha varit vilken gäst på hotellet som helst. Det fanns ingenting hotfullt med henne, snarare tvärtom, men jag visste när jag såg henne att hon inte existerade - men ändå - där låg jag på golvet och tittade in i henne ögon. Jag tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv. 

Jag är ateist, har aldrig trott på spöken och är inte mörkrädd. Så förutom att jag var rädd, kände jag mig också lite chokad och lite skamsen över min upplevelse. Jag berättade inte om den för särskilt många. Mest för att jag inte ville ta diskussionen om spökens vara eller icke vara.  

Hursomhelst fick jag till slut ett tillfredställande svar på min upplevelse. Jag hade varit med om sömnparalys. Ett tillstånd som kan uppstå när man är under stress och fått sin sömn störd. Man är paralyserad när man är i REM-sömn (man hindras på så sätt från att agera ut vad man drömmer). Men det händer att man vaknar upp men kroppen är fortfarande delvis kvar, både i form av att man är förlamad och att man är kvar i REM-sömnen vilket innebär att man kan hallucinera.  

I min bild har jag försökt att sammanfatta de historier jag hört och läst om. För det är en skräckupplevelse. De flesta ser liknande saker, beroende på kultur och tid. Det vanligaste tycks vara upplevelsen av ondska och många ser en svart figur i hatt. Förr var det ofta demoner eller häxor.  

Själv kände ingen ondska. Och jag såg en vanlig Svensson Bomansgäst. Inte mycket stoff att teckna eller måla. Ska jag tolka det som att jag är en ovanligt tråkig person? :-)

måndag 22 februari 2021

Ghost of Yesterday

Jag har känt mig ofokuserad en tid. Jag har haft mindre jobb under 2021 men på något märkligt sätt så har mer tid inte gjort mig mer produktiv. Snarare tvärtom. Fångad i en tid präglad av pandemin har jag kommit till insikt om hur enormt mycket människor betyder för mig. Allt kommer från andra människor. Varje gnutta av inspiration, varje idé och varje tanke måste mötas av någon. Måste fara igenom någon annans huvud, någon annans hjärta och tillbaka till mig.