Spets

Ganska ofta kommer mitt blogginlägg ett par dagar senare. Jag färdigställde denna teckning redan under fredagen men först nu har jag fått ihop ett bra foto på den. Jag använde faber-Castell pitt artist pen i warm gray(och även en del blyerts) till denna och de två tidigare bilderna i samma serie. Nu är min warm gray helt slut; udden är frasig och tuschet har blivit tort. Jag tänkte att antingen köper jag en ny eller så gör jag helt enkelt något annat. En fredagskväll är inte ett tillfälle att köpa nytt konstnärsmaterial på. Inga butiker är öppna och beställer jag på nätet får jag inte produkten förrän tidigast fyra dagar senare. Så…jag gjorde något helt annat. 

Är verkligen tålamod en dygd?

Spets

Passion

Jag hade nyligen en diskussion om passion med en underbar tjej (Maria Bjelik), som precis som jag, är mycket passionerad för saker. Jag brukar inte tänka så mycket på det för jag har alltid varit passionerad ända sedan jag var liten. Det har varit lite olika saker under årens lopp. Jag var som tokig i serietidningar som barn (älskar fortfarande Marvel), En tid var det dräkthistoria som jag läste allt om. Sedan var det möbelhistoria under en period. Jag forskade i taktegelhistoria under ett par år då det tog all min uppmärksamhet, bara för att nämna några av de saker jag ägnat mig åt. Numera är det kampkonsten som jag är min stora passion. Mitt målande och tecknande kanske på sitt sätt också är en passion men jag har alltid sett det mer som mitt sätt att förstå världen. För andra ämnen har kommit och gått men jag har alltid tecknat. Framför allt, jag har alltid tecknat det jag var intresserad av. När jag älskade dräkthistoria tecknade jag tusentals teckningar på kläder, när jag älskade taktegel tecknade jag tusentals tegelpannor. Jag har tecknat ner alla övningar vi gör i träningen. Det är som om jag behöver teckna det jag försöker att förstå för att få just förstå snarare än för att teckna för sin egen skull. Jag brukar sällan teckna särskilt vackert när mitt syfte endast är att förstå – ibland kan det till och med vara huvudfotingar. Men med det sagt så tecknar och målar jag bilder för bildens egen skull också, inte för att förstå världen. Eller? Ibland kanske mina bilder har ett terapeutiskt syfte? Fast ofta är mina bilder helt och hållet framtagna för att jag ville testa ett nytt material eller en ny färg, en ny metod eller en ny idé. 

Detta är min andra bild i min nya serie av bilder där jag provar en ny idé. Jag tecknar med tusch (Faber-Castells Pitt artist pen) och blyerts. Arbetsnamnet på serien är "spets". 

Spets

Nedan: Exempel på hur mina bilder kan se när de enbart syftar till att minnas olika övningar; en del kan vara mer bearbetade än andra! Teckningen längst ner är ett gott exempel på att jag nästan gör huvudfotingar ibland! 

Kampkonstövning nedtecknade i tusch

Fysövningar tecknade i all hast - men så länge jag förstår vad jag tecknat så... :-) 

Perfektion eller utveckling

Jag lyssnade på en Youtube-artist för en tid sedan, som pratade om hur man bäst utvecklas som konstnär. Han menade på att perfektionism är utvecklingens fiende. Han illustrerade sitt uttalande med en pil med texten perfection som pekade åt ett håll och en pil med texten progress som pekade åt ett annat håll. Han satte ord på något jag egentligen lärde mig för länge sedan av min svärmor Birgitta. På den tiden ville jag aldrig slutföra något jag gjorde för det var inte bra nog, men hon lärde mig att acceptera att ett projekt aldrig blir perfekt men det viktiga är att slutföra det. Slutför och gå vidare till nästa projekt! Det är rätt väg att gå, men baksidan på denna mentalitet är att varje gång man slutför en målning eller en teckning så avslöjar man att man inte förmår mer, man kan aldrig gömma sig bakom ”den är inte klar”, ”ok, just nu ser det inte så bra ut, men vänta och se…” Ibland när jag ser tillbaka till målningar eller teckningar jag gjort (och de behöver inte vara särskilt gamla) så ryser jag av obehag. Men jag kan också se att den målningen ledde mig framåt till något bättre och mer intressant. 

Min teckning, som jag nu arbetat med under en tid, är mitt tredje försök i samma stil och jag är inte helt säker på hur jag i framtiden kommer att se på denna teckning, men med mantrat: progress, not perfectionså delar jag nu bilden här på min blogg. 

Teckningen är utförd med Faber-Castells pitt artist pen och blyerts. 

Faber-Castell pitt artist pen teckning

Alpha - omega

Jag gör aldrig exakt samma bild två gånger, eftersom jag säljer alla mina bilder som original skulle det kännas fel. Dock gör jag ibland, när någon verkligen vill, en liknande bild. I detta fall förändrade jag en del men försökte ändå behålla samma känsla som de ursprungliga bilderna (jag jag gjorde förra året). Jag kallar bilderna "alpha - omega". De är tecknade med fineliner på ett lätt tonat papper från Stonehenge.

Alpha

Omega

Fräknar

En del ord är inte bara vackra att höra utan även att se på! Vissa bokstäver är helt enkel snygga ihop :-)

Teckning utförd med fineliner

Second Circle

Second Circle, Stone, Pride, Bored, Snog, Bittersweet, Dramatic, Generous, Black och Heart.

Second Circle

Micron pen in brown

Maria Krona är en underbar modell. Hon har dansat balett och jazzdans och bjuder alltid på fantastiska poser. Glöm inte att titta på filmen också :-)

Micron pen in brown

Ord & Bild

Ibland frågar människor mig vad mina bilder betyder, vad jag vill förmedla med dem. De vill att jag ska berätta om mina bilder. Jag tycker om att skriva och att uttrycka mig men jag både skriver och tecknar för att de är två helt olika uttrycksätt. Man uttrycker vissa saker bättre i text än i bild, och tvärtom. Så är det i alla fall för mig. Det gör att jag sällan har så mycket att säga om bildens innehåll. Jag funderar visserligen en hel del på mina bilder, men sanningen är att även då är det ibland svårt att sätta ord på min process. Denna teckning är ett bra exempel på detta. Modellen är förstås min älskade Amanda. Jag kommer nog aldrig att tröttna på att avbilda henne. Hon är så mycket för mig. Hon är den närmaste familj jag har, den jag pratar med om allt – stort som smått. Vi pratar eller ses i princip dagligen. Hon är min inspirationskälla, min musa, mitt bollplank! Och hon är den vackraste människa jag känner. Numera har vi dessutom arbetat tillsammans och hon lär mig så mycket. Jag är så lyckligt lottad som har henne i mitt liv.

Faber-Castell Pitt artist pen drawing

Storm gray

Jag älskar att prova material som inte egentligen är avsedda för varandra! Ibland är det spännande och ibland slutar det med att jag är oerhört arg på mig själv. I detta fall provade jag att använda fineliners (tusch) från Micron Sakura, på papper från Strathmore som är avsett för kol. Kolpapper har en struktur som inte alls är lämpligt för tunna spetsar. Varje litet streck var en kamp att få ner på pappret, men ändå hade jag så roligt när jag tecknade denna bild (jag slapp vara arg på mig själv).

Strathmore har så många underbara papper. Detta är från deras 500 serie (vilket är deras topp kvalité) och finns i många olika vackra kulörer. Teckningen är ca 65x41 cm. 

Fineliner på Strathmore 500 serie charcoal (Storm gray) 

Sepia

Ytterligare en teckning på Maria. Fotot på teckningen är förfärligt, men ljus är ju inte en tillgång så här års. Den är tecknad på Strathmore 400 Drawing paper, smooth surface ca 46x61 cm.

Micron Sepia på Strathmore papper

Micron på Strathmore papper

En något större teckning utförd med en sanguinefärgad micron penna 0,1. Microns pennor är alla ljusäkta och vattenfasta. Pappret är från Strathmore 400 series, 46x61 cm. Pappret är lätt tonat.