Det går an...

Ibland är det som om jag glömmer bort att jag har läsare. Jag bara skriver vad jag känner och tänker utan filter. Går det an? För att inte tala om vad jag tecknar för bilder emellanåt. Men livet är kort och inget jag gör har någon större betydelse. Ibland när någon vän oroar sig för vad andra ska tycka om något brukar jag säga att människor är fångar i sig själva. De tycker och tänker något en liten stund, men sen glömmer de bort det för de har fullt upp med att tänka på sig själva. Så, vad helst jag vill skriva, vad helst jag vill teckna, så går det an. Det tycker ju Albert och Sara också.

Breathless

Med nattens bild vill jag beskriva en känsla. Den är erotisk men också ett försök att beskriva hur det känns när man längtar eller saknar. När man inte riktigt kan andas.

I Mitt Bröst

Det är obegripligt varför man älskar vissa låtar. Jag har en låt med ”Young the Giant” som jag spelat hundratals gånger. Jag kan inte för mitt liv beskriva vad det är med den låten som gör den fantastisk. Det är inte på något sätt en typisk låt för mig att gilla. Men jag gillar den. Jag älskar den. Kanske förknippar jag den med något, med någon eller en känsla - men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag hörde den första gången i höstas. Det var en speciell period i mitt liv, jag kastades mellan hopp och förtvivlan. Märkligt nog kan jag inte längre känna känslan av förtvivlan. Jag minns att det var så, jag var förtvivlad, men jag minns bara känslan av hopp. Kanske är det vad låten ger mig. Kanske är det därför jag älskar den? 

Andra låtar vet man exakt vad de ger för känsla. Musik kan vara plågsamt! Musik kan väcka känslor man försöker begrava. Doft och smak är våra bästa minnesbärare, men nog följer hörseln i form av musik tätt därefter! Ibland räcker första tonen och man kan nästan känna en doft, en smak. En liten melodislinga och man befinner sig i en annan tid, en annan plats. 

Musik kan också fungera som en effektiv eskapism. ”Tremonti” spelas just nu i mina rosa hörlurar, medan jag sitter på ett café och skriver detta inlägg. Musiken är tung, intensiv, gitarrburen med tydliga rötter i hårdrocken. Jag älskar den men den ger mig ingen speciell känsla. Den underhåller och får kroppen att vilja följa med i tonerna. Men den väcker inga tydliga känslor hos mig, den är inte kopplad till något minne (ännu). 

Igår tecknade jag två stora teckningar efter varandra. Denna blev klar sent i natt. Den är utförd på färgat papper och är ca 50x70 cm stor. Den är inspirerad av en bild jag gjorde i litet format för en tid sedan.  

Omkring 50x70 cm stor teckning

What Else Is There

Fånga dagen, leva i nuet, livet är kort…

Utnötta fraser, som är så lätta att säga. 

Lyssnar på Three Days Grace ”Time That Remains” (den enda låten de har gjort som jag gillar). Jag funderar på vad det betyder. Vad vill jag ha ut av livet?

Jag vill att varje dag ska kännas meningsfull. Att känna att jag har gjort någonting med min dag, är en oslagbar känsla. Även om meningen egentligen är en illusion, bara en känsla. Det finns ju ingen mening utanför min upplevelse. Men känslan av att en dag inte bara kom och gick utan större innehåll känns bra.

Jag vill dofta. Min Amanda brukar säga att det finns framför allt två saker hon alltid förknippat mig med. Det ena är att jag inte är rädd att prata om sex och det andra är allt hos mig doftade gott.

Jag vill lyssna på musik. Just nu lyssnar jag på postgrunge och metal. Musiken är med mig näsan varje sekund av min vakna tid. Jag älskar Colds ”Insane”, i princip allt av A Perfect Circle, Tool , Tremonti och Deftones. 

Jag vill att varje dag ska upplevas med min kropp. Jag älskar känslan efter en träning, musklerna påminner mig om deras existens, en trötthet som infinner sig men den är inte utan energi. 

Jag vill känna. Jag vill ligga bredvid en annan kropp som slingrar sig runt mig. Höra andetag, känna andetag mot min nacke.

- What Else Is There? Sjunger Röyksopp

Blyerts och vitt tusch på färgat papper

Blyerts och vit kol

Blyerts och vit tusch

Backstegstangent

En del material är enkla att använda så som blyerts där man alltid kan sudda om man gör fel, eller oljefärg som torkar långsamt och därmed tillåter förbättringar under relativt lång tid. Andra material är inte lika förlåtande. Akvarell kan vara lite mittemellan, beroende på pigment. En del pigment biter sig fast i pappret och är omöjligt att få bort medan andra pigment villigt låter sig avlägsnas. Tusch i olika former däremot förlåter ingenting. Har man gjort ett misstag får man leva med det. I bästa fall kan man kanske distrahera betraktaren, men misstaget är smärtsamt kvar. Det är vid sådana tillfällen man önskar att det fanns en ångerknapp, eller backstegstangent att trycka på. Lite så som man ibland önskar i livet också. En backstegstangent när man gjort något dumt eller sagt något som inte borde ha sagts. Det hade varit så bra!

Vit tusch och blyerts på färgat papper

Vit tusch på färgat papper

Spretigt bildskapande

Jag är ”spretig” i mitt bildskapande, och så har det alltid varit. Jag hoppar mellan olika material, motiv och stilar. Jag provar nya idéer, och i ärlighetens namn; jag misslyckas oftare än vad jag lyckas. Det tycks vara en del av processen för mig.  

Tittar jag igenom mig blogg kan man tydligt se hur jag under olika perioder ”fastnar” i ett eller två materialval. Numera tar jag ytterst sällan fram mina vaxbaserade färgpennor, och när jag senast gjorde det använde jag dem mer som blyertspennor - dvs monokromt. Jag var också enormt inne på tusch under en period vilket jag sällan gör nu. 

Beträffande motiv är jag nog mest begränsad. Jag gjorde många erotiska teckningar långt innan jag vågade visa dem för första gången och det tycks vara ett motiv som aldrig lämnar mig. Kroppar i allmänhet är ett motiv som följt mig sedan barnsben när jag tecknade danssteg. Ett annat alltid återkommande motiv är porträtt. Det är absolut det svåraste jag vet, men också det mest fascinerande.

Angående stilar tycks jag ha svårt att hålla mig till en. Ibland gör jag realism av olika grader, andra gånger nästan abstrakta målningar. Andra gånger kan man nog se en tydlig serietidningsanda i mina teckningar eftersom jag läste så mycket serier som barn (särskilt när jag använder tusch). 

Blyerts och vitt tusch på färgat papper

Blyerts och vitt tusch på färgat papper

Uttryck

En del av de bilder jag gör misslyckas jag tveklöst med, och jag slänger dem omgående. Andra lämnar mig lite osäker, och först med tiden kan jag avgöra om jag jag tycker att det är en bra bild eller inte. Men ibland... inte så ofta som jag skulle önska, men ibland tycker jag verkligen om en bild jag har gjort. Denna bild känner jag så för. Jag är osäker på varför. Kanske är det tekniken, kanske är det känslan. En dröm, ett minne, en känsla som fick sitt uttryck i en stilla bild utfört med en blyertspenna på ett grått papper.

Blyertsteckning på grått papper

Några erotiska teckningar

Min Amanda vill ha en ny erotisk bild, så nu har jag ägnat tid åt det igen. Det var ett tag sedan jag tecknade erotik. Jag använder mjuka underbara färgade papper från Stonehenge och Mi-Teines.

Amanda var mycket specifik i sitt önskemål och denna bild är inte i närheten av att leva upp till hennes önskemål, men jag behöver komma in i det. Så jag tecknar på lite som jag vill tills jag hittar rätt.

Erotisk teckning

Erotisk teckning

Blyerts på färgat papper

Erotisk teckning

Erotisk teckning

Att våga

Jag provar konstant nya papper (och andra konstmaterial för den delen), och ändå har jag hitintills inte lyckas hitta det perfekta färgade pappret för blyerts. Färgat papper är tänkt för pastell vilket kräver en lite kraftigare yta att fästa på men för blyerts vill man ha en mjukare struktur. Det här pappret från det italienska Fabriano är bättre än många andra, men långt ifrån perfekt.

Jag har nog alltid tyckt att det ger en extra effekt med färgat papper för vilken teckning som helst, men när det gäller mina erotiska motiv tycker jag att jag kan driva lite längre, vara lite mer vågad och bli lite mer realistisk, när jag använder färgat papper. Som om jag dolde bilden lite och därmed fick mer frihet.

Inspiration

Min inspiration kommer från två källor. Musik och människor. Jag är egentligen i många avseenden en introvert personlighet som inte nödvändigtvis fyller på min "energi" med människor. Jag behöver mycket ensamtid. Men med det sagt så är det samtidigt människor som inspirerar mig i mitt bildskapande. Främst min Amanda (men Amanda är så mycket mer än bara en inspirationskälla, hon är ju mer eller mindre delaktig i min process) men även många andra nära och kära. Men jag kan också inspireras av människor jag möter kort, kanske bara en gång, men som ger ett kvarvarande intryck.  Kanske för att de var fascinerande, eller för att de gav en speciell känsla. Jag tänkte skriva mer om detta framöver.

Det här är en teckning som jag hållit på med länge nu. Jag valde helt fel papper (mot bättre vetande) och tappade lite lusten för bilden ett tag, men nu har jag slutfört den. Pappret motarbetade mig hela vägen! Jag överväger att göra om den på ett bättre papper eftersom jag verkligen gillar bilden. Jösses, varför är jag så oprofessionell? 😳😂

Blyertsteckning på färgat papper

Teckning på färgat papper

Blyertsteckning utförd på ett färgat papper.

Grov gräng

Fler sepiabilder på färgat papper. Det här pappret har en ganska grov gräng vilket jag normalt inte väljer till färgpennor (eller blyerts) men den här gången ville jag ändå prova.

Jag älskar att man kan sätta etiketter på inläggen här på bloggen. Jag har ganska många etiketter, men är nästan lite sugen på att skapa en egen för sepiabilder. Börjar nästan bli dags 😀

Vaxbaserad färgpenna på färgat papper

Förebilder

Jag jobbar oftast efter förebilder. Foton som jag tagit själv. Dock finns det tillfällen när jag har en bild som spökar i mitt huvud men jag har inget foto att utnyttja. Jag har alltid undrat hur mycket det syns. När en bild kommer mer inifrån kan den ibland falla på plats omgående, medan andra gånger (och oftast) blir den lite stel och felaktig. Människan är ju så komplicerad. En kropp kan se så olika ut beroende på från vilken vinkel man ser den, om den står, sitter eller ligger. Från vilket perspektiv man betraktar den och än mer komplicerad blir det när man lägger till ljus och mörker.

Blyertsteckning 

Mening

Så långt tillbaka som jag kan minnas har jag varje morgon vaknat med en känsla av iver. Jag har kastat mig upp och ätit min frukost så fort som jag kan för jag vill starta min dag så snart som möjligt. Jag har alltid haft ett projekt eller en idé som lockar. När sedan kvällen närmar sig har jag längtat efter att komma iväg till min träning. Jag har tränat nästan varje dag under snart femton års tid. När jag går till sängs funderar jag ofta. Antingen planerar jag morgondagens projekt. Hur ska det utföras? Vilket material ska jag använda? Hur ska det se ut? Var börjar jag? Eller också tänker jag på vad jag gjort under dagen. Bearbetat information, kanske från träningen eller kanske bildskapandet. Jag har alltid en känsla av att jag har bråttom men inte på ett stressande, destruktivt sätt, utan bråttom att få göra allt jag älskar att göra. Jag stannar ganska sällan upp och formulerade det, men det ger mitt liv mening. 

Denna blyertsteckning är utförd på ett färgat papper från Canson. Pappret är egentligen menat att användas till pastell vilket gör det lite svårt att arbeta med, men jag älskar kulören så mycket! 

Dalar och berg

Om man kunde kontrollera vad man känner – skulle känslorna vara lika intensiva? Om man kunde bestämda över vad man känner skulle man bara välja de njutbara? Skulle man undvika alla svåra känslor? 

Skulle man undvika all sorg trots att man egentligen vet att de krävs för att uppleva lycka? För vi vet ju alla att kontraster krävs för att uppleva känslor. Dalar krävs för att uppfatta berg. Skulle man, om man kunde välja att styra sina känslor, skulle man välja gråhet, platthet, likgiltighet? 

Dessa skisser är tänka att bli målningar av något slag. Jag har en del idéer men idéerna är inte riktigt färdiga i huvudet ännu. Medan idéerna mognar fortsätter jag skissa, och fortsätter ha långa samtal om livet, om känslor och om tankar med mina vänner. 

Passion

Det var ett tag sedan jag tecknade i blyerts. Min far var fotograf, han fotade mestadels porträtt på författare och politiker, så när jag var liten tyckte jag nog att ganska många av hans bilder var lite tråkiga. Mest en massa gamla gubbar. Men ett foto trollband mig. Fotot är litet, gulnat och trasigt men jag har det kvar fortfarande och har alltid tänkt att jag ville teckna av det. Dock är det en komplicerad bild med många svårigheter att ta sig över så jag har länge tvekat. Nu, tillslut vågade jag dock. Jag tror aldrig att jag lagt mer tid på en blyertsteckning tidigare. Lustigt nog, känner jag mig ambivalent till bilden. Jag är väldigt nöjd med den (vilket jag sällan är) men samtidigt känns det märkligt att efter så många år faktiskt ha utfört den. Det känns lite tomt.

Teckningen är i A4 format (ungefär), på ett varmpressat papper från Saunders (st Cuthberts Mill).  Jag använde blyertspennor från Caran d´ache (Grafwood) och knådsudd. Det är en av tjusningarna med blyerts. Man behöver så lite material.

Blyertsteckning (Grafwood)

Erotica

Erotica 1: Pentel pocket brush pen på tonat papper

Erotica 2: Svart tusch penna 0,4 (artline) på tonat papper

Erotica 3: Svart tusch penna 0,4 (Artline) på tonat papper

Erotica 4: Svart tusch penna 0,4 (Artline) på tonat papper 

Erotica 7: svart tusch på vitt papper