Shibari

Jag väntar aldrig på inspiration. Jag är skeptisk till begreppet. Jag ogillar i allmänhet när man romantiserar saker som är konkreta. Processen handlar mer om disciplin (i alla fall för mig). Jag har nästan aldrig lust att teckna eller måla i en stil eller med ett material som jag inte är "inne" på just precis där och då, men jag vet att om jag väl kommer över en puckel så är jag igång. Och inte så sällan kan jag ha svårt att stoppa mig själv när jag väl börjat. Jag går in i saker, nästan lite maniskt, men att påbörja är alltid det svåra. Men nu och då måste jag ändå tillstå att jag får vad man kan kalla inspiration. Igår kväll, ganska sent, började jag teckna denna teckning. Jag kan inte ens minnnas hur jag fattade beslutet eller när jag började. Jag valde dessutom ett papper som jag brukar avstå ifrån pågrund av dess hårda gräng och lite svåra färg. Men några timmar senare var teckningen klar.