Vem älskar inte färgprover?

Jag har gjort färgprover på alla färger som jag har haft under årens lopp. Jag köper gärna de minsta tuberna man kan bara för att testa olika pigment. Särskilt beträffande akvarell. Om en färg endast var en kulör skulle det räcka att ha fem stycken tuber. En röd (magenta), en blå (cyan), en gul, en svart och en vit. Men färg är så mycket mer. Särskilt akvarellfärg. 

Jag har ganska ofta jobb där torktiden är en faktor (då är det oljefärg jag använder). Olika företag har valt att använda olika oljor, med olika egenskaper som följd. Jag har en separat målarlåda för färger med kortare torktid som jag använder till jobb (framför allt på Bomans). 

Egenskaper hos själva pigmentet som har stor betydelse för resultatet (både beträffande oljefärg så väl som akvarell) är hur transparant eller opak färgen är. Enkelt uttryckt kan man säga att skuggor ofta är transparanta medan ljus är opakt. Man kan även använda transparensen för att beskriva långt avstånd, medan mer opaka färger ger intryck av ett närmre avstånd. Jag använder sällan opaka färger i akvarell, och utnyttjar kontrasterna dem emellan sämre i akvarell än i olja. Förmodligen för att jag behärskar olja bättre än akvarellen. 

Pigmenten kan också vara olika ”starka”. Det upplevs tydligast när man ska blanda en färg med vitt (vilket jag alltid gör i en oljemålning men går att helt undvika om man vill i en akvarellmålning). Samma mängd av en färg mot en annan kan helt ta över eller knappt lämna spår efter sig i samma mängd vitt. Grönjord är ett bra exempel på en färg som är enormt försynt. I akvarell är grönjord nästan meningslös att använda på grund av att den är så svag. Vissa pigment är så finfördelade i tillverkningen att de bara nuddar ytan och sedan lämnar de kvar en missfärgning hur mycket man än försöker att få bort färgen. Ett bra exempel på en ”staining” är phthalo blue (PB15). Är man som jag, en lite osäker akvarellist så kan det vara klokt att undvika dessa färger eftersom det inte går att arbeta om ytan ”lagd färg ligger”. 

Phthalo blue

Grönjord

Vissa pigment passar olja bättre än akvarell. En egenskap som inte är avgörande i olja men i akvarell kan betyda allt är dess flöde. Jobbar man med mycket vatten upptäcker man snart att vissa pigment sprider sig i vattnet medan andra stannar envist kvar där penseludden nuddade. Olika pigment kan också ge olika mönster på pappret. En del blommor ut i vackra mönster, andra formar kanter runt sig (kantbitare), andra bildar ormskinn eller ger en marmorliknande struktur på pappret. Vissa färger ger en jämn yta när man stryker ut dem medan andra har en struktur (så kallad granulerande färg). Dessa egenskaper älskar jag att utnyttja i mina ”yupomålningar”.

Yellow Ochre

Blodstone

Vissa pigment kan se mycket mörka ut, till och med nästan svarta (till exempel PG7), men om man drygar ut färgen i vatten eller olja kan både kulören och/eller valören förändras drastiskt. Andra färger ger ett mer beständigt intryck oberoende av hur många lager man lägger. 

Phthalo green 

Pigment kan också innebära en hälsorisk. I Sverige tillåts fortfarande kadmium i konstnärsfärger. De har en kraftigt täckande förmåga vilket gör färgen särskilt omtyck i oljemåleri. Även kobolt finns i många olika pigment. Särskild vanligt är kobolt i blåa pigment och just blåa pigment är mer sällsynta än röda och gula vilket gör kobolten svårare att undvika. 

Koboltblå

Kadmium

Magenta

Sedan några år tillbaka har jag börjat använda magenta alltmer. Från att jag en gång i tiden tyckte att det var en påträngande och hård färg har jag numera kommit att älska den. Kanske inte alltid i sin rena färg, som kulör, säg på en tröja eller så, men som pigment. Magenta är en rosaröd färg som tillskillnad från många andra pigment går lika lätt att blanda till en varm kulör som till en kallare kulörer. Med lite gult förvandlas magenta till en vacker röd eller brinnande orange och med lite cyan eller blått får man de mest djupa lila och blåa kulörerna. Pigmentet magenta (Pr122, PV19 eller PR202 till exempel) är dessutom transparant tillskillnad från många mer klassiskt röda pigment som ofta är opaka. Många kan se magenta som en onaturlig färg; den finns till exempel inte i regnbågen, men ändå är magenta en överlägsen färg att använda som en av grundfärger (CMYK) istället för det klassiska äldre system (RYB) där rött är en grundfärg. Jag tror också att många har varit (och är) tveksamma till färgen eftersom den förr var bland de mest ljuskänsliga färgerna, och delvis fortfarande är beroende på pigment.  

En stor fördel med akvarell är att man kan köpa små tuber och prova många olika märken och färger relativt billigt i jämförelse med olja. Därför visar jag akvarellprover här nedan för jag har många magenta färger i akvarell men få i olja. 

PV19 i sin mer lila ton

PV19 i sin mer röda ton

PR209 är mer röd

PR122 Magenta

PR202 mfl

PV42 mfl

Lapis lazuli och ultramarin

Ultramarinblått är en intressant färg. Förr tillverkades den av lapis lazuli, vilket man fortfarande kan köpa (numera tillverkas ultramarin syntetiskt). Jag har två olika små akvarelltuber med ultramarin gjort på äkta lapis lazuli, en från Daniel Smith och en från Old Holland. Skillnaden mellan dessa två är dramatiskt! Men så är också priset! Daniel Smith är förhållandevis billig men helt meningslös att köpa! Färgen är så svag att man knappt kan använda den och den är också mycket svårarbetad. Daniel Smiths färg känns också mycket oren. Old Holland erbjuder något mer riktigt (men också dyrt), samtidigt som den inte är så färgstark som den ultramarin man är van vid från de syntetiska pigmenten. 

Old Hollands lapis lazuli

Daniel Smiths lapis lazuli

Färgprover på lapis lazuli

Jag har också åtta andra vanliga ultramarin från följande företag: Sennelier, Winsor & Newton, Jackson´s (samma som Sennelier?), Schmincke Horadam, Old holland, Maimeri Blu, Daniel Smith samt QoR. De skiljer sig avsevärt. De med starkast och klarast kulör är tveklöst Maimeri, Old Holland samt QoR. Jag gillar dock inte strukturen hos QoR (jag tycker man ser att de inte använder gummi arabicum som bindemedel). Den ser torr och platt ut, och är ändå svår att få ett jämnt resultat. Den mest granulerade hittar man hos Old Holland. Den minst hos Sennelier (och Jackson´s) samt Daniel Smiths (som har en betydligt mindre klarhet i färgen). 

Ultramarin

Havet

Jag köper gärna nya färger som jag inte tidigare har haft, särskilt i akvarell (man kan oftast köpa små tuber av akvarell). Dock finns det färger jag inte kan leva utan. Jag avgudar transparant pyrrol orange (PO71) från Daniel Smith, den har ett djup och en kraftfullhet i sin eldiga röda kulör och sprider sig lätt på pappret när den får tillräckligt med vatten. En annan röd kulör är Tiziano red (PR209) från Maimeri blu, finns även hos många andra tillverkare och kallas då oftast för quinacridone red. Det är en ovanligt ljus röd kulör, som inte gör lika mycket väsen av sig som pyrrol, men som jag finner enormt användbar, och dessutom är den vacker. Den är transparant och drar lite åt det lila hållet men utan att tappa sin distinkta rödhet. 

En mer äkta magenta måste med på listan: däribland finnas det många alternativ, men en PR122 står mig nog varmast om hjärtat. Manganese violet (PV16) från Schmincke Horadam, som är den mest ljuståliga av alla lila pigment, och bara därför förtjänar platsen! Men den är också mycket lämplig för hudtoner. Jag har också en variant från Old Holland som är ljusare och rödare som jag också älskar. Bland blåa och gula pigment har jag egentligen ingen lika given faktiskt. Bra gula pigment kryllar det av, och jag upplever inte allt för stor skillnad mellan dem. De blå skiljer sig mer men ingen är ett måste framför någon annan för mig. Jordpigment är jag enormt svag för men känner att det är ett helt eget kapitel, det får bli ett annat inlägg en annan dag. 

Akvarell på papper från Fabriano

Sap green och indian yellow

Målningen är gjord med bland annat Vasaris indian yellow, en underbar färg som ser röd i tjockare lager men när man drar ut färgen i ett tunt lager blir den gul. Jag använde också Vasaris sap green till bladen. Även denna färg är enorm mångfacetterad. När färgen är lagd i ett tjockare lager ser den mycket mörk ut, men med tillstats av ett medie (eller tunt lagt) får färgen en väsentligt ljusare ton. Jag använde titan och zinkvit tillsammans med sap green, den zinkvita blir mer transparent och något kallare ton, medan den titanvita blockar ut mycket av den gröna färgen. Det är spännande hur många olika toner man kan få med två olika vita färger. 

Linoljemålning på linneduk