Barnporträtt

Jag bor i det minsta lilla krypin man kan tänka sig, men jag älskar att bo här. Jag har ett underbart fönster som vätter ut mot en innegård, så där klassiskt vasastadsaktigt. Där har jag lyssnat på grannen mittemot som suttit och spelat gitarr i sitt fönster, där har jag lutat mig över för att få en glimt av min systerdotter och hennes kör som sjungit julsånger nere på gården. Där har jag betraktat den blåa himlen i värmeböljan i somras och nu beundrat de stora snöflingorna som tungt och sakta lägger sig över plåttaket. Men i jag måste erkänna att varje gång jag ska ta en bild på mina senaste teckningar eller målningar svär jag lite tyst för mig själv. För jag bor i norrläge, och de senaste månaderna har ju inte direkt bjudit på sol! Så varje bild jag tar är så långt ifrån hur de ser ut i verkligheten.

Färgglatt

Jag tycker egentligen om alla färger (kulörer) även om jag tycker vissa passar bättre för vissa ändamål. I kläder har jag endast ett fåtal färger som jag använder och lika så i inredning. Men jag tycker inte egentligen att det finns några fula färger; kanske dåliga kombinationer av färger, men inga fula färger. Och ibland kan kombinationer som jag tidigare ryggade för kännas spännande, för det finns ju alltid ett behov att förnya sig vilket kanske innebär att under en livstid har en färgkombination känts rätt vid något tillfälle? I dessa tre porträtt har jag i alla fall inte sparat på färgerna!

Färgglad akvarell

Färgglad akvarell

Färgglad akvarell

Rullskridskoprinsessan

Olivia är mitt ex:s fantastiska dotter. Just nu är hon otroligt inne på att åla rullskridskor. 

Tavlan är tänkt att hänga i Bomans matsal.

Barnporträtt i olja

Barnporträtt i blyerts

Blyerts är supersvårt att fota tycker jag. Det är svårt att fota alla tavlor, särskilt större teckningar, det vita blir aldrig jämt ljussatt vilket alltid syns extra tydligt på blyerts och tuschteckningar som tenderar till att ha större vita ytor. Nu var detta papper något offwhite, men det förvirrar photoshops automat inställningar så måste justera bilderna manuellt. Jag vet aldrig riktigt hur man gör. Jag måste lära mig mer och photoshop!!!

Porträtt i blyerts

Porträtt nummer två

Glädje och färgrikt

Det är bland det svåraste att teckna av fler personer. Skillnaden mellan att göra en person och två är mycket stor, dels för att det händer ganska ofta att jag tycker att den ena personen blev bra men inte den andra men mest av allt är det svårt att få ihop proportionerna och samspelet mellan två personer. 

Denna glada färgrika bild var dock en glädje att utföra, så alla svårigheter var glädjefyllda.

Teckning med färgpennor ca 50x56 cm

Blyertsteckning

Jag brukar ofta ha två eller fler teckningar eller målningar pågående samtidigt. En anledning är att ofta kan teckningar ha en "tråkig" monoton del, till exempel en bakgrund, som det kan vara skönt att vila lite ifrån. En annan anledning är att när man arbetar intensivt med en bild blir man lite blind för den. Oftast fokuserar jag på det viktiga i bilden under en dag eller den tid det tar i anspråk (det viktiga är oftast ansiktet, men kan även vara händer eller fötter eller till och med kläderna beroende på bilden), men tar sedan ett par dagars vila ifrån bilden och fokuserar på något annan (en annan bild) vilket gör att jag förhoppningsvis kommer tillbaka med fräscha ögon och kan se bilden för vad det faktiskt är. Dock brukar jag inte arbeta i samma material samtidigt vilket jag nu har gjort. Igår färdigställde jag en hund i blyerts och idag denna bebis. Motiven är dock så olika att det gjorde ingenting. Bebisen fick jag träffa under påsken när jag stod nere i hamnmagasinet på Bomans och visade mina bilder. Det är alltid roligt att träffa de jag ska teckna eller måla av.

Bebis i blyerts

Porträtt i färgpennor

Att teckna två personer i en bild är alltid mer än dubbelt så knepigt. När man är nöjd med den ena uppstår alltid en nervositet för att misslyckas med den andra. Jag har lärt mig att låta den typen av porträtt ta tid, för jag vet att det sitter mycket i huvudet. Nästan alltid har jag ett tillfälle i varje teckning eller målning när jag tvivlar på bilden och min egen förmåga. Jag brukar hantera detta tvivel lite olika. Ibland tar jag en promenad med mina hundar eller städar eller något annat som kan distrahera mig för en stund. Ibland fortsätter jag och tänker att det bara är ett stadium i tecknandet och ibland ger jag upp och börjar om.

Teckningen är en beställning av från någon jag känner och tycker mycket om, så jag vill verkligen att de ska bli nöjda. Antar att det också skapade lite nervositet hos mig. Bilden tog mig mer eller mindre hela veckan trots att den är inte mycket större än en A4. Jag brukar inte behöva den tiden normalt. 

Jag har använt Caran dáche Luminance färgpennor på papper från Stonehenge.

Porträtt på två systrar

Barnporträtt

Idag har jag slutfört ett porträtt i blyerts (2H). Sista tiden har jag arbetat med endast en blyertspenna istället för flera olika svärtor (till exempel att gå från 2H till 4B). Även om svärtan inte blir så övertydlig och måste arbetas fram med fler lager känns det mer intressant att arbeta så (i alla fall just nu).  Porträttett är utfört på Strathmore Bristol Vellum 400 serien. 

Barnteckning i blyerts 

Porträtt gjort med färgpennor

Jag färdigställde detta porträtt igår. Jag använde mestadels Caran d´ache Luminance vaxbaserade pennor. Det är praktiskt att plocka fram Caran d´ache eftersom alla deras pennor är ljusäkta. Nästan alla andra fabrikat måste man ta reda på (eller i vissa fall titta på själva pennan) innan man använder en viss penna för att försäkra sig om att de verkligen är ljusäkta.  

De är också lätta att ”blända” med, alltså låta flera färger blandas och skapa en ny. Jag upptäckte dock ett problem med Caran d´ache. Jag har alltid upplevt dem som lite smuliga, men det var först nu när jag tecknade ett porträtt på någon som har så pass ljus hy och ljust hår som jag insåg vidden av problemet. Smulorna la sig och fastnade på huden och i håret där de såg ut som mörka fläckar. Smulorna satt dessutom fast. När jag väl hade fått bort dem så gick jag istället över till att använda mina Faber-Castell Polychromos. Missförstå mig inte nu, jag älskar fortfarande mina Luminance, men jag kommer nog att använda dem mer sparsamt när jag gör barnporträtt. 

Pappret jag använde var Fabriano Accademia 200 g, det är syrafritt och arkivbeständigt. Jag föredrar papper med lite grain, särskilt när jag använder Luminance.

Porträtt (Caran d áche Luminance och Faber-Castell Polychromos på Fabriano papper)