Jag har och har alltid haft ett stort behov av ensamtid och upplever ofta att umgås för mycket tar energi. Jag ”fyller på” i ensamheten. Men att vara utan mänsklig kontakt och närhet dödar min kreativitet. Jag behöver människor. De är därifrån jag får min inspiration. De är de som finns i mina bilder. Om jag skulle gå igenom alla bilder jag gjort genom åren tror jag att jag skulle kunna peka på vem som inspirerat vilken bild. Det finns mer att säga om detta. Men människor är viktiga.
Min senaste teckning i en serie av monokroma teckningar. Denna gång står blått i centrum. Teckningen är utförd med markers på paper från Strathmore. ca 35x43 cm.
Jag tappar ofta självförtroendet när jag har kommit en
tredjedel in i en teckning. Jag känner att jag totalt har tappat förmågan och
vill egentligen bara ge upp. I denna teckning kanske mer än vanligt mycket pågrund av perspektivet. Med åren har jag lärt mig att det är en del av
processen och om jag bara fortsätter så kan jag komma över det. Trots
att jag vet om detta tar det ändå en hel del självdisciplin att ta sig igenom.
En fjärdedel av gångerna ger jag nog upp för tidigt. En del av denna tvekan
kommer från att jag egentligen inte har en medveten metod som jag följer. Varje
teckning tycks vara som den första för mig och ständigt hittar jag nya metoder.
Denna teckning är utförd på papper från Strathmore (500 serie Bristol plate, 100% bomull. syrafritt) och jag använde Marvy Leplum markers från Japan. Jag har haft några små set sedan tidigare men fick ett set med alla (144 pennor) från min käre man som vet vad en tjej vill ha!
Modellerna är två träningsvänner, Tintin och Lenni som bodde över hos oss i helgen och tränade.