lördag 18 september 2021
Svåra vinklar
Ansikten är det absolut svåraste att avbilda. Naturligtvis har alla objekt man avbildar sina utmaningar. En stol som står lite åt sidan, en spegel som ska reflektera något, ett tyg som skrynklar sig… allt har sin utmaning. En kropp i rörelse är inte heller så enkelt. En ny vinkel och kroppen ser helt annorlunda ut. Men ingenting är så svårt som ansikten. Min lärare i konstvetenskap sa en gång att det svåraste var halvprofil. Profil och rakt framifrån är enkelt, men halvprofil kräver så mycket mer, ögonen kommer att vara mycket olika varandra, näsans lutning och munnens ojämnhet ska alla adderas till ett trovärdigt ansikte. Det ligger mycket i det, även om jag tycker att om man eftersträvar likhet med modellen erbjuder alla vinklar en annan typ av svårighet.
Målningen är utförd i olja och är ca 85x130 cm
fredag 10 september 2021
Blommor där Bjuda till Dans
När jag lär mig något nytt och när jag tränar är jag mycket systematisk. Och det har alltid varit min självbild; att jag är metodisk och förnuftsdriven. Men när jag målar och tecknar är det annorlunda. Jag har ingen metod som jag följer. Jag håller mig inte till knep som jag lärt mig. Det finns absolut ingenting som jag kan påstå att jag alltid gör. Vissa saker gör jag ofta, som till exempel skissar innan jag målar. Men jag har otaliga exempel när jag brutit det. En annan sak som jag oftast gör är att jag spär ut oljefärg i lite olja. När jag började denna målning fick jag dock för mig att avstå från det. De färger jag använder är av hög kvalité vilket bland annat innebär att de innehåller mer pigment än olja. De gör dem i sin tur trögflytande; och det är därför jag tagit som vana att spä ut färgen. När jag målat ett tag började jag irritera mig på mig själv för denna dumma idé - det tar så mycket längre tid att fördela färgen, få smidiga kanter och jämna stora ytor. Men jag hade bestämt mig - för om man inte provar vet man ju inte vad det innebär.
Oljemålning ca 105x120 cm
onsdag 8 september 2021
Min Svarta Vinbok Del I
Jag har en ny skissbok för mina viner. Den är från paperblanks, och precis som alla paperblanks är den vansinnigt snygg, men själva pappret är egentligen inte särskilt lämpligt att teckna på i min mening. Det duger dock för detta ändamål eftersom avsikten endast är att dokumentera och lära mig mer om vin. Första sidan är en blanc de blancs champagne.
Det är uppenbart vilka viner jag gillar; jag helt enkelt dricker mer när det är gott. Och när det inte är gott blir glaset stående. Jag tömde glaset med Malbec från Argentina.
En försmak på något som kom att bli ett tema under period: ett italiensk mousserande vin från Alta Langa, Piemonte.
Två slarvigt tecknade champagner. :-)men det var en så varm sommar...
Capri Dues bakficka har bland de bästa pizzorna i stan, där drack vi en chianti.
På Dryck vinbar (Mariatorget) drack jag en crémant från Loire och sedan ett vin från Alsace som doftade tungt av honung. Det är den doften jag tycker är svårast av alla och upplevelser höjs inte av det ofiltrerade grumliga utseendet även om jag kognitivt vet att det är så vin borde vara.
Sen påbörjades perioden av mousserande viner från Alta Langa. De är gjorda på champagnemetoden och jag upplever jäst och citrus som de mest dominerande smakerna hos dem alla.
Dock en avstickare från Australien; en lättdrycken shiraz.
måndag 6 september 2021
Dejtande & Dumpande
Sen två år tillbaka har jag av och till dejtat en del, och under de perioder jag inte dejtar är det ändå ett av de vanligare samtalsämnena i mina vänkretsar. Jag tycks känna fler som är singlar än som är i relationer. Vi pratar om dejtandet, om kärlek och om dumpandet.
Konsten att dumpa är lika svår som konsten att överleva att bli dumpad. Och ingenting är mer tydligt, ingenting mer transparent än alla brustna hjärtan som man möts av. Alla dessa rädda, alla dessa besvikna, alla dessa arga män och kvinnor jag mött. Många minns i detalj hur de blev lämnade, och de vanligaste frågorna man får när man dejtar kretsar kring hur benägen man är att dumpa någon. Alla dessa krossade hjärta. Alla dessa sköra hjärtan.
Många hänger upp sig på när man blev lämnad. Hur kunde han/hon lämna mig precis innan min födelsedag, eller just innan jul eller något annat tillfälle som sågs som olämpligt. Som om man någonsin vaknade upp en morgon och sa ”idag är en bra dag att bli dumpad”.
Många hänger också upp sig på hur. Kunde han/hon inte sagt det på ett annat sätt. Tagit sig mer tid. Förklarat bättre. Men finns det något att förklara? Vad mer finns det att säga än att ”jag vill inte”. Det finns kanske ingen logisk förklaring. Inget att säga egentligen. Man vill, eller man vill inte. Och handen på hjärtat. Att få höra varför är att höra varför man inte duger. Är det verkligen något man vill bära med sig? Vill man verkligen höra det? Kanske är det klokare att vara tacksam för att han/hon försöker bespara obehaget.
Hur svårt det än är att bära sorgen för man blir dumpad, är det inte av elakhet man blir dumpad. Att söka fel i hur det gick till är att förneka vad som egentligen är problemet. Han/hon ville inte. Det är allt.
Teckningen är utförd med blyerts på akvarellpapper och är omkring 28x56 cm.
torsdag 2 september 2021
Oljemålningens baksidor
När jag målar med olja vill jag alltid måla så stort som möjligt för jag gillar inte att använda små penslar. Det ser ganska stökigt ut när jag målar. Jag har ett gammalt lakan som skyddar golvet och en ful spånskiva som jag spänner upp duken på. Min palett består av en träskiva och jag har flertal glasburkar med olika oljor i. Att måla olja innebär dessutom att man dedikerar flera dagar, kanske till och med en vecka framöver, för oljefärg tar tid på sig att torka. Innan jag börjar måla måste allt plockas fram och ställas i ordning. Men värst är nog att man alltid måste ”avveckla” dagen. Penslar måste tvättas och paletten rengöras. Och precis när man är klar kan man ge sig på att man ser något som bara måste rätta till. Man måste också vara försiktigt. Ha oömma kläder på sig, vilket jag sällan har; det har varit många förstörda tröjor och byxor genom åren. Man bör också vara mycket försiktigt i hanteringen av oljefärg. Inte äta och dricka medan man målar och inte slänga tomma tuber eller överbliven färg direkt i soporna. Och just ja, sa jag att jag bor på ca 13 kvm?
I relation till alla andra material som jag använder är olja tveklöst det mest besvärliga. Ibland nästan överväldigande besvärligt. Men när jag väl sitter där, allt är framplockat och jag har satt ner pensel på duken. Då. Där. Är det så värt.
tisdag 24 augusti 2021
Foto vs. teckning
Många av mina kunder har ett favoritfoto som de vill ha avmålad, men jag ber alltid om att få se fotot innan. För även om jag naturligtvis kan påverka väldigt mycket och sällan slaviskt avbildar ett foto finns det ett antal fallgropar man kan gå i. Ett fint foto är inte samma sak som en fin målning. Här har jag försökt att fånga några aspekter som kan ställa till det.
För patetiskt
Vissa foton är vackra bara för att de upplevdes. De är endast breathtaking-vackra om man var där på plats när fotot togs. För sociala medier och reklam är fulla av samma typ av bilder som därmednblivit nötta. Vi har helt enkelt sett oss mätta på dem. Att måla en sådan bild brukar hamna i ”hötorgskonstfacket”. (På bilden är ombyggnaden av slussen)
Det personliga
Denna bild är lite av samma sort som ovan. Den är tagen framför Jupiter-skulpturen i Obsan. Det är mina hemtrakter och jag både älskar Observatorielunden och skulpturen, samt Jupiter som är den coolaste planeten (för att inte tala om dess månar!). Bilden är personlig, inte minst eftersom det är jag på bilden! Men som målning skulle den bli mer patetisk än en solnedgång över Stockholm. (På bilden är som sagt jag framför Jupiter).
Kameralinsproblemet
En klassisk typ av foto som jag ofta får av en kund är den som tagits med vidvinkel kamera. Vi är så vana att se den typen av foton att vi inte reagerar på hur förvridet ansiktsdragen är, men att teckna av en sådan bild kan vara svårt. Vilka avstånd ska man ta hänsyn till? Vilka är bara förvridna? Jag har dock gjort en sådan teckning - det kan bli lite kul just för att man känner igen fenomenet. Men vanligtvis blir nog de flesta kunderna besvikna om jag skulle slaviskt följa fotot. (På bilden står min vän Henrik och jag).
Coola foton
Coola foton är coola för att de är just foton - inte målningar. För att man lyckades fånga något med kameran som inte är så lätt att fånga. Det kan vara ljuset som i denna bild. Den blir lite abstrakt, nästan som en målning. Men på en målning är det inte lika speciellt eftersom det inte är lika ovanligt eller svårt att fånga. (På bilden är Amanda i en korridor på Bomans hotell).
Verkligheten kan vara ”overklig”
Jag har överrörliga armar som jag kan vrida nästan 360°, vilket är ett typexempel på tillfällen man måste tolka verkligheten. Skulle jag slaviskt följa bilden skulle ingen tro att det var korrekt tecknat. Ett annat exempel kan man se i detta foto på min systerdotter Frida. Hon står i vattnet som bryter ljuset och ger en illusion av att hon nästan helt saknar ben eller åtminstone har världens kortaste ben. Skulle jag teckna detta skulle det se helt galet ut. (På bilden är som sagt min systerdotter Frida). 
Kvalitén
Jag tog dessa två bilder för att teckna av dem. När jag tog ett bad och tittade upp i speglarna i taket såg jag (som jag ofta gör) en cool möjlig målning. Men med det svåra motivet, svåra vinklar och abstrakta karaktär skulle jag behöva mycket bättre kvalitet på själv fotot för att känna mig bekväm med att teckna eller måla av det. (Badkarsbilder på Bomans hotell). 
måndag 23 augusti 2021
20
2020-talet gick hårt ut från första stund. Det har varit en märklig tid för alla. Och en märklig tid för mig personligen. Men 2020-talen har inneburit så mycket mer än pandemin för mig. Jag har återupptäckt Stockholm. Fallit huvudlöst kär i denna stad med allt vad den innebär. Det vackra och det fula. I denna teckning har jag försökt fånga ett Stockholm som jag dagligen möter. Teckningen är uppbyggd av sex bilder: I vänstra hörnet sitter Jesustanten på ett av lejonen på Drottninggatan, hon talar obegripligt i ilsken ton så där som hon gör. I högra hörnet syns Hötorget och konserthuset där det alltid sitter någon och njuter av solen eller tar skydd från regnet. I mitten syns trappen från från Holländargatan/Kungsstensgatan ner mot Saltmätargatan. Där sitter min systerdotter Olivia. Åt vänster i mitten av bilden syns Observatorielunden och nedanför en voi på Sveavägen. Längst ner i bild åker raggarbilarna utanför Mac Donalds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)