Min Gröna Vinbok Del VI

Tid och rum

Det är alltid en utmaning att avbilda någon man inte träffat. Jag hade bara en bild, från ett ögonblick i hennes liv. Jag använde färgpennor för detta porträtt, vilket är ett tidskrävande material. Under tiden det tog att utföra tavlan, drog min fantasi iväg. Vem är hon egentligen, var befinner hon sig och hur gick hennes tankar just där och då. I den tiden och i det rummet. Bilden togs och fångade en sekund i en ung kvinnas liv som nu berör mig, i mitt liv, i mitt ögonblick.

Månskenssonaten

Jag lyssnar vanligtvis på musik många timmar per dag vilket medför att jag lyssnar sönder musik. Därför har jag ett stort behov av att söka ny musik. Jag är inte en allätare per definition, det finns ett antal genrer som jag har väldigt svårt för. Men jag kan ena dagen älska opera för att andra dagen njuta av metal. Finner det kalla i elektronisk musik intressant likväl som rytmen i R´n´B. Har haft en lång hip hop period bakom mig, och under tonåren var det punk. Jag har en vag idé som jag skulle vilja utforska. Jag skulle vilja välja ut en låt eller en genre (eller stil/känsla i en låt) och låta den inspirera mig till att måla eller teckna tavlor. Jag har dock ingen aning om hur jag ska gå tillväga. Men kanske är denna bild Månskenssonaten? Vad tycker ni?

Listen to Soul

Teckning i röd krita på färgat papper.

Min Gröna Vinbok Del V

I min gröna vinbok har jag samlat stort och smått. Särskilt intressant, och en av mina vinrelaterade höjdpunkter i livet är en kväll på Bomans hotell. Gissa vilket vin jag refererar till...

Året som gått 2020

När jag tittar tillbaka på året som gått känns det som att det är mer än ett år som förflutit. Eller kanske till och med som att jag var någon annan. För exakt ett år sedan hade jag helt andra drömmar och andra hopp än vad jag nu har.

I början av året fortsatte jag med mina ”yupomålningar”, dvs akvareller på ett papper som är syntetiskt och därmed inte tillåter färgen att sugas upp av pappret. Färgerna blir mer intensiva och djupa. Jag lyckades hitta detta papper i ett stort format (102x66 cm).

Året har också präglats av mitt intresse för vin. Det har blivit många glimtar från mina vinböcker och många tavlor med inspiration från denna värld.

Blyerts är ständigt återkommande. Delvis faktiskt av praktiska skäl. En bit papper och en blyertspenna är lätt att bära med sig när man lever som jag gör som flackar fram och tillbaka och aldrig vet med säkerhet var jag kommer att sova kommande natt.

Bomans hotell i Trosa är det mest konsekventa i mitt liv. Allt annat har kommit och gått men Bomans fortsätter vara min enorma målarduk. Jag gjorde bland annat ett stort porträtt på ”min Amanda” som täckte en hel vägg. Det dygnet, en sommardag under pandemin, målade jag som om jag vore besatt. Jag slutförde målningen på ett dygn och kan knappt redovisa för hur det gick till. Sådana upplevelser, när man har ”flow”, är magiska men tyvärr inte allt för ofta förekommande.

Mars kom. Det är intressant för trots att jag blev sjuk, min framtid var extremt osäkert och världen slutade fungera precis när jag behövde den som mest, så kan jag inte egentligen se något avtryck i mina bilder. Jag kan inte se hur olycklig jag faktiskt var. I ärlighetens namn fortfarande ofta är. Vad jag kan se däremot är att jag är ärligare och mer öppen än jag någonsin varit. Inte minst beträffande mina erotiska bilder.

Under sommaren jobbade jag mycket i receptionen på Bomans. Vi har aldrig haft så stort tryck som denna sommar. Hotellet var fullbokat varje dag och nästan desperata människor ringde och praktiskt taget bönade om att få stå på en väntelista. Sen kom som bekanta andra vågen.

Det var 2020.

måndag 21 december 2020

Teckning på färgat papper och lite random tankar

Jag har många gånger skrivit om den bristande förmågan man har att objektivt betrakta sina egna teckningar och målningar. Det är ofta en kamp där man använder sig av en rad olika knep för att återfå ”synen”. För den som inte tecknar eller målar kan det kanske vara svårt att förstå. Men man stirrar så mycket på sin bild att man ser till slut ingenting. Det är en kamp som jag gissar att alla som ägnar sig åt konst känner igen. Men! Faktiskt finns det ett ”uppsida” med detta. Hur konstigt det än låter. Jag har gått igenom mina gamla bilder. En del saker jag gjorde för bara några år sedan chockerar mig nästan. De är så dåliga! Det är obegripligt att jag inte såg hur dåliga de var! Men…tänk om jag hade sett det. Tänk om jag hade vetat hur dålig jag var; då hade jag kanske aldrig velat teckna eller måla igen. Kanske är det skillnaden mellan de som slutar att måla – de som ser sina resultat för vad de är! Och vi som fortsätter att måla för att vi är lite naivt blinda! Så, leve blindheten! För det är ibland ett hinder, men kan också vara en gåva!

Prenumerera på: Inlägg (Atom)