Medan jag inte väntar på honom

Mina närmaste vänner är numera uteslutande kvinnor. De flesta av dem är i samma situation som jag. Vi är singlar. Vi har alla olika personlighet och erfarenhet. Men sanningen är att vi alla söker samma sak. Innerst inne söker vi alla kärlek. Vi kanske söker olika typer av kärlek och önskar olika typer av relationer, men vi söker alla kärlek. Jag har försökt att samla på mig alla våra känslor. Försökt att ge uttryck för dem i en mening och vill illustrera detta i bilder. Tänker att de ska bli en serie bilder som handlar om oss. Vi, singlar, som söker kärlek. Första bilden heter ”Medan jag inte väntar på honom”

Breathless

Med nattens bild vill jag beskriva en känsla. Den är erotisk men också ett försök att beskriva hur det känns när man längtar eller saknar. När man inte riktigt kan andas.

Drömmen om Stjärnorna

Ett av mina favoritminnen från min barndom är alla de gånger som min äldre kusin Håkan och jag satt på trappen på vårt sommarhus mitt i natten och tittade upp mot stjärnorna medan vi pratade om alla tings ändlighet och om universums oändlighet (numera är man dock inte så säker på den saken). Jag hade inte så många som jag kunde prata om sådana frågor med som barn, men jag hade Håkan. Vi ifrågasatte gud, vi mötte idéen om vår dödlighet och vi accepterade livets meningslöshet tillsammans. Det var svindlande och det var speciellt att dela det med någon. Tillsammans, där under stjärnhimlen. Jag har en fantasi, en dröm. I den ligger jag på rygg och tittar upp på himlen och får nästan svindel. Men en hand bredvid mig ankrar mig. Ibland är det som att samtal kan ha en magi om man inte sitter mitt emot varandra. Om inte alla former är så ordnade. Men jag kommer aldrig dit. Av olika skäl tycks jag aldrig få ligga där på rygg och förlora mig i natthimlen. I början av sommaren tycker man sig ha all tid i världen. Sommaren gör så med mig. Solen gör så med mig. Som om jag tar den förgivet och tror att den ska vara i evighet. Så fort något är underbart är det som att det ska vara i evighet och varje gång sommaren tar slut känner jag samma sak. Jag blir förvånad!

Att vara eller inte vara på sociala medier

Jag talade med en person som inte finns på några sociala medier, som aldrig skulle skriva något privat på ett öppet forum. Det fanns en tid jag kände exakt likadant, och när jag hörde de orden tänkte jag på min blogg. Hur skulle den personen se på min blogg. Förmodligen väldigt negativt. 

Samtidigt som en del av mig uppenbarligen skäms över min öppenhet, så är sanningen att just detta är det sundaste och bästa jag kan göra för mig själv. 

Jag har alltid varit lite blyg och försiktig beträffande mina bilder. Jag kan inte ens förmå mig att kalla de konst. Länge visade jag aldrig upp vare sig det jag tecknade eller skrev. Jag tror aldrig jag fått ett enda jobb genom att hävda mig. Snarare har jag nog förlorat många jobb för att jag inte vågar.  

 När jag började denna blogg var det i ett led att våga visa upp mig mer. För att få tid att ägna mig åt mina bilder behöver jag sälja mer och ingen säljer utan att visa vad man gör. 

Mina tidiga inlägg handlade om material och teknik, men aldrig om mig själv.  

 Nu är jag helt ren, helt ärlig och nästan utan filter här på bloggen. Men det är också en trygghet. Jag möter ingen ansikte mot ansikte. När jag står på en utställning våndas jag så mycket. Jag tror inte att någon ser eller vet. Jag har lärt mig fraser och ler mig igenom allt, men inombords är jag fortfarande den där lilla Karin som bara vill gömma mig för allt. Med min Amanda som undantag visar jag aldrig frivilligt upp det jag gör, särskilt inte under arbetets gång. Men det är inte så jag vill att det ska vara. Tro mig. Jag önskar verkligen att jag kunde våga dela vad jag gör med andra. Jag vill verkligen våga vara så som jag är här på bloggen även i verkligheten. 

Blyertsteckning

Min Blåa Vinbok Del XII

Nu tog min skissbok slut. Jag har tecknat på det sista bladet. Min vän Gabriella, min käraste i hela världen Amanda och jag satt på Eataly en kväll och drack en Barolo tillsammans. Det kändes så rätt att avsluta min bok som dominerats av italienska viner med en Barolo. För Barolo är det italienska vin som jag tyckt bäst om hitintills.

På Bomans hotell, där jag jobbar med lite allt möjligt, får jag ibland chansen att prova olika viner. Här är en Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Jag upplevde mestadels svarta vinbär i smaken. Men jag provade också bara en mun så jag är inte säker på att det är en rättvis bedömning.

Napa Valley

En rosé som vi hade i hamnkrogen på Bomans. En av lokalerna på Bomans kallar vi hamnmagasinet, och den har utnyttjas till en mängd olika saker under åren. Där har Porsche sina bilar, där har det varit butik, utställning och i år lunchrestaurang. Jag, Amanda och Fredrik (my winemaster) drack denna en supervarm dag innan jag tog bussen hem till stan. Fredrik beskrev denna rosé som den ultimata rosén. 

En rosé

Förutom Barolo brukar jag ofta uppskatta viner från Chianti Classico. Denna imponerade dock inte så mycket på mig. 

Chianti classico

Jag fick lite smak för bubblor och var lite nyfiken på crémant. Jag planerar ju att snart lämna Italien och gå vidare till Frankrike. Jag har några vita italienska viner som jag känner att jag måste ha provat innan det är dags, men jag är så otaggad! Jag gillar inte vita viner, men lustigt nog går det bra om de är mousserande. Så jag tjuvstartade med några franska bubblor. Först en crémant från Bourgogne. Jag och min supercoola och sjukt roliga systerdotter drack denna en härlig kväll med mycket skratt och allvar. 

Crémant

Hur det kom sig att jag drack en cava kan jag inte minnas, men jag gillar inte cava. Nu har jag i och för sig provat väldigt få så jag borde inte uttala mig! En dag ska jag ju gå över till Spanien och då ska jag ge cava en ärlig chans.

Cava

Det tycktes som säkrare kort att gå över på en annan crémant. Denna gång en från Loiredalen. 

Crémant

och sen ytterligare en crémant från Bourgogne. Denna gång en rosé. Det låter alltid mycket godare när man beskriver en rosé än vad jag faktiskt tycker att det är. 

Mousserande rosé 

Ett måste för mig var att prova var denna Soave, en recioto från Venetien. Jag drog mig lite eftersom den har alla smaker som jag har svårt för, särskilt honung. Först tyckte jag dock att den var rätt god, men sen kom mycket riktigt honungsmaken fram. Men det är en klassiker så jag var ändå tvungen att prova, och min vän Susanne tycktes uppskatta den så slutet bra, allting bra.

Soave

Istället drack jag glatt ännu en crémant. Denna är från Alsace.

Crémant

Och mitt sista blad fick som sagt bli en Barolo. En rosdoftande ljuvlig barolo. I underbart sällskap efter en härlig dag. Kan livet bli bättre?

Barolo

Kalla dagars skissbok Del I

Det var länge sedan jag skissade i en skissbok. Jag brukade värdesätta att alltid ha minst en, fast oftast flera stycken olika skissböcker med teman och olika syften. Men i år har det blivit väldigt lite skissande. Det finns något så avslappnade med skissböcker. Det finns ingen press att lyckas, ingen avsikt att prestera. Handen får bara röra sig över pappret, lite som den vill.

Jag har varit lite förkyld några dagar och saknat min vanliga energi. Det har varit ett ypperligt tillfälle att bara leka lite.

Jag har använt lite markers men mestadels en röd vaxbaserad penna. Lekt lite med former, med tomma ytor och olika tryck på pennan.

Jag känner att jag har missat stora delar av sommaren i år. Förstå mig rätt, jag har haft så många fantastiska somrar att jag känner mig bortskämd när jag tänker på det. Men lite sorgligt känns det när plötsligt sommaren tog ett så abrupt slut, och jag hann knappt utnyttja solen och värmen. Så nu försöker jag hitta det mysiga i höstkylan. Tända ljus, teckna i skissbok och lyssna på musik gör plötsligt den kalla kvällen behaglig, till och med mysig.

Markers

Markerpennor och blyerts

Markers

Röd vaxbaserad penna

Röd vaxbaserad penna

mer röd penna :-)

Olivia

Jag har fyra systerdöttrar som alla är mycket olika. De till och med ser olika ut. Olivia är den blonda med blåa ögonen som ser ut som en ängel, fast en väldigt cool ängel. Hon är intelligent, snabbtänkt, framåt och socialt begåvad. Hon har en fingertoppskänsla för sin omvärld vilket nog kommer från hennes kultur- och samhällsintresse. Jag ser många likheter mellan henne och hennes mamma (min kära syster). Jag beundrar bådas egenskaper och dras till dem. För det är få som är så roliga att umgås med! Olivia har en knivskarp, smart och snabbtänkt humor som få har, samtidigt som hon också är osjälvisk, inkännande och generös mot sin omgivning. Många människor som är roliga kan ju också ha ett extra stort behov av att vara i centrum men det är inte Olivia. Hon är genuint nyfiken på andra och ger lätt komplimanger och uppmärksamhet till sin omgivning.  Hon är också en ärlig och öppen person som vågar stå för sina tankar och sina känslor vilket också gör henne så intressant att prata med. Hon håller inte tillbaka och förskönar ingenting. Jag har tecknat av Olivia många gånger, men denna bild är nog en av de som bäst beskriver hennes karaktär. 

Blyertsteckning