Lapis lazuli och ultramarin

Ultramarinblått är en intressant färg. Förr tillverkades den av lapis lazuli, vilket man fortfarande kan köpa (numera tillverkas ultramarin syntetiskt). Jag har två olika små akvarelltuber med ultramarin gjort på äkta lapis lazuli, en från Daniel Smith och en från Old Holland. Skillnaden mellan dessa två är dramatiskt! Men så är också priset! Daniel Smith är förhållandevis billig men helt meningslös att köpa! Färgen är så svag att man knappt kan använda den och den är också mycket svårarbetad. Daniel Smiths färg känns också mycket oren. Old Holland erbjuder något mer riktigt (men också dyrt), samtidigt som den inte är så färgstark som den ultramarin man är van vid från de syntetiska pigmenten. 

Old Hollands lapis lazuli

Daniel Smiths lapis lazuli

Färgprover på lapis lazuli

Jag har också åtta andra vanliga ultramarin från följande företag: Sennelier, Winsor & Newton, Jackson´s (samma som Sennelier?), Schmincke Horadam, Old holland, Maimeri Blu, Daniel Smith samt QoR. De skiljer sig avsevärt. De med starkast och klarast kulör är tveklöst Maimeri, Old Holland samt QoR. Jag gillar dock inte strukturen hos QoR (jag tycker man ser att de inte använder gummi arabicum som bindemedel). Den ser torr och platt ut, och är ändå svår att få ett jämnt resultat. Den mest granulerade hittar man hos Old Holland. Den minst hos Sennelier (och Jackson´s) samt Daniel Smiths (som har en betydligt mindre klarhet i färgen). 

Ultramarin

Rorschacht

När jag började med att använda yupo papper arbetade jag lite olika varje gång. Den senaste tiden har jag dock hållit mig till en metod. Jag börjar med att lägga ner akvarell, eller som i detta fall tusch och vatten på pappret. Så här kan sedan resultatet se ut (innan jag börjar med den föreställande delen): 

Sedan tittar jag på bilderna, försöker se vad bilden skulle kunna bli eller vad som skulle passa. Lite rorschachtest likt J. Ofta, men inte alltid, utgår jag från en skiss som jag redan gjort i min skissbok (eller ibland på lösa papper). 

Take my arms

Come follow me

Reach Out

There is a light that never goes out

Jade

En av de roligaste delarna av processen med denna typ av bild är när jag har gjort en grund med färg eller tusch och sedan tittar på bilden för att se vad den kan komma att bli. Inte för att jag alltid har samma metod när jag målar. Ibland har jag gått åt andra hållet; börjat med en bild och sedan lagt på färg, tusch eller vatten. Men när jag först lagt en grund och sedan formar bilden är mitt favoritmoment. Mestadels har jag här arbetat med en metod där jag pushar färgen för att skapa en intensivare nyans för skuggor och tar bort färg för att skapa högdager. Jag använder sällan mer än två pigment per tavla, och ofta nog endast ett. 

When the light is out and words have gone

Bombay Bicycle Club

The Night is Cold, and I’m so Alone, I´d Give my Soul just to Call You my Own 

Lover man av Billie Holiday 

If you give it to me, I´ll give it to you 

Busta Rhymes 

Don´t Know What to do, What to Say Do I Take your Hand or Let go? 

Take My Hand av Usher

Put your eyes on me 

I want you av Kings of Leon

Why You Gonna Make me Fall in Love, Now Why You Wanna go and do that

All of me av 50 cent feat Mary J Blige 

färgprover för Daniel Smith m fl

 Detta är några av de färgprover jag ville testa hur de skulle fungera ihop. Det är inte bara ett val av två kulörer, utan även hur de kommer att reagera med varandra. Akvarellfärger har så många olika egenskaper, en del flyter lätt ut andra vill inte alls sprida sig eller blanda sig till exempel.  

Många av dessa kulörer skulle jag inte ens veta hur jag skulle använda om jag gjorde andra typer av bilder.  Intensiva färger som den gröna (phthalogrönt PG7, om någon är intresserad) eller kombinationen av rött, rosa och gult! Jag kombinerade en turkos och en rödbrun färg (PB36 och PR206) som blev lite intressant i sin rätt kalla färgskala (tycker jag). Närliggande i kulörval men med ett betydligt varmare resultat är en bild där jag använde en mineralfärg från Daniel Smith; Jadeite genuine tillsammans med en annan färg från Daniel Smith (quinacridone Orange, PO48) som är en varm röd färg med lite orange ton. Dessa färger syns på bilden ovan. 

Take my Lips

Att skriva att jag älskar musik känns lite förmätet, för vem gör inte det? Egentligen tror jag alla älskar musik, dans och konst för alla barn ägnar sig åt det, men som vuxen hämmas man av både brist på tid och känsla av att man måste prestera för att få rätten att kalla sig för dansare, konstnär eller musiker. Dock skulle jag aldrig kalla mig själv för något annat än musikälskare. Jag kan ingenting om musik, jag bara konsumerar musiken, men jag använder också musik som något läkande. Hur djupt olycklig man än kan känna sig kan musiken lindra. När hjärtat knyter sig i bröstet kan musiken vara det enda som lättar på greppet. 

Jag har döpt många (nästan alla) av mina erotiska målningar efter musiktexter. Dock står inte texterna i centrum för mitt intresse, jag lyssnar ofta på musik vars texter går rakt förbi mig, men älskar musiken. När både musik och text är perfekta så är det naturligtvis som bäst, men få texter känns tillräckligt förnyande för att väcka känslor i mig. Texter behöver hitta nya sätt att beskriva gamla sanningar, särskilt när det kommer till kärlek. I bruset av allt som gjorts krävs det mycket av en text för att höras. Det finns dock (en inte allt för ny) text som jag älskar så. Där faktiskt musiken är av mindre betydelse (för mig). Det är Kents Kräm. Den beskriver sårbarheten som finns i kärlek och erotik. Annars har jag flertal gånger häpnat över hur underbara gamla texter sjungna av bland annat Billie Holiday kan vara. Ta bara frasen: Take my lips, I want to lose them (Why not take all of me). 

You Can Have It, If You Want It

Take my Heart (You can have it if you want it) av Kool and the Gang 

Inside Out, And Round And Round

Upside Down av Diana Ross

How Does it Feel

Untitled (How Does it Feel) av D´Angelo

Look at the Stars, Look How they Shine for you and Everything you Do, Like They were all Yellow

Yellow av Coldplay

Maybe if I Told You the Right Words At the Right Time, You´d be mine

Baby Can I Hold You av Tracy Chapman

By Your Side av Sade

Though I Try to Hide it, It´s Clear My World Crumbles When You Are Not Here

I Try av Macy Gray 

Kärlekens skissbok del 5

I en skissbok blir allting kvar, misstag och idéer som när jag får dem är glasklara men som en vecka senare kan kännas helt bisarra. Till stor kan en skissbok vara en ”stream of consciousness”, åtminstone är denna skissbok det. De flesta bilderna jag gör här går ganska fort och jag gör sällan färre en fem åt gången, oftast betydligt fler. Några bilder blir alltid lite stela, och brister i proportionerna, medan andra kan få mjuka och fria linjer som nästan bara en skiss kan ha, försöker man göra något mer med bilden är det inte säkert att man lyckas behålla känslan. Dock är det vad jag just nu försöker: använda bilderna för målningar. 

De här är de sista bilderna från min skissbok (men det finns många blad kvar för framtiden). 

Erotiska motiv

Erotiska motiv

Erotiska motiv

Erotiska motiv

Erotiska motiv

Erotiska motiv

You´re Just too Good too be True, I Can´t Take my Eyes off You 

You´d be Like Heaven to Touch, I Wanna Hold you so Much

Kärlekens skissbok del 4

Jag har alltid flertal skissböcker som jag arbetar med parallellt, eftersom jag gillar att ha en skissbok dedikerad för ett ämne, ett material eller en stil. Ibland döper jag skissböckerna, som denna som jag kallar ”kärlekens skissbok”. Det är en svart skissbok från Canson med ganska tunna blad (96 gsm) vilket innebär att den innehåller ganska många sidor, 112 stycken. Jag har nu tecknat något över hälften av boken. Alla teckningar har fått en text (i början brydde jag mig inte om att fota hela bilden så då syntes inte texten). Texten är från olika sånger som jag tycker om, men ibland ångrar jag valet av text till en viss bild så i kommande målningar kommer jag säkert att ändra på det. Jag lyssnar nästan alltid på någonting (eller pratar i telefon) när jag målar. Jag lyssnar på en podcast, lyssnar på Youtube eller naturligtvis musik. Ofta går det i perioder. Ibland känns det som musiken tar slut för mig när jag inte hittar något nytt att älska, för musik är något jag ofta blir lite besatt av. Jag lyssnar på samma musik om och om igen tills jag helt nött ut den. Sen kan det gå flera år innan jag kan lyssna på samma musik igen. Lite som att föräta sig på något antar jag.

 

Kärlekens skissbok del 3

Min man höll nyligen en föreläsning om begreppet flow, som fick mig att börja tänka en del. Han talade om flow i samband med träning (vi tränar martial art) men där tycker jag det är svårt att skilja mellan att ha så roligt att tiden bara flyger iväg och hur vidare jag faktiskt har flow. Mycket eftersom man i vår träning arbetar i par, så krävs det två som är synkade för att uppnå tillståndet. I mitt bildskapande däremot så har jag definitivt upplevt flow. Inte så ofta dock. Det är trots allt ganska vanligt att jag utför svåra utmanande uppgifter på saker jag inte tidigare gjort (och flow ligger mittemellan utmaning och trygghet) och andra gånger som jag utför saker som är för tryggt och vant. När jag väl upplever flow har jag alltid känslan efteråt av att det egentligen var tur, som om det inte riktigt var jag som utförde målningen eller teckningen (och vem vet, det kanske är så?). Jag målade nyligen (vilket jag skrivit om) 59 stycken meditationspallar. Flera av dem målade jag på rutin, några var svåra för att jag försökte efterlikna en stil som jag egentligen inte använt mig av tidigare (vilket krävde mycket fokus) men en pall, av alla 59, upplevde jag flow. Tiden sprang iväg utan att jag var medveten om den eller något annat. Jag visade också ett flertal målningar på min kära Amanda (som jag målat sedan hon var ett barn) nyligen här på bloggen. Av de målningarna är det två som jag upplevde utfördes under ett flow. Däremot tror jag att jag upplever mer flow när jag tecknar. Särskilt mina kärleksbilder som kommer från hjärtat. 

Eftersom det är ganska många teckningar delar jag upp dem. Detta är min tredje del i denna serie. Den första jag la ut var lite ångestladdat eftersom motiven egentligen är sådant jag aldrig hade drömt om att visa någon för bara några år sedan. Men jag bestämde mig att dela inlägget på facebook. Mitt andra inlägg (kärlekens skissbok del 2) delade jag aldrig på facebook. Jag satt där och tittade på knappen ”dela” men förmådde mig aldrig att trycka, men jag antar att man ofta behöver göra saker i små steg och nu känns det redan lättare.